forts. Lillsidans torg
Malostranské námesti

Lillsidans utseende och karaktär förändrades fullständigt av dessa barock- och rokokopalats med rik och ofta överlastad utsmyckning. De är många: Nostický palatset, Thunovský, Buquoyský, Kaiserštejnský, Vrtbovský, Morzinský, Schönbornský, Velkoprevorský (Stormästarens), Lichtenštejnský, Lobkovický, Ledeburský, Turbovský, Kounický och Pálffyovský (här har de tjeckiska namnformerna använts) var alla barock eller rokokopalats på Lillsidan. Här fanns det möjlighet att anlägga hela system av trädgårdar och parker, vilka än idag bildar stora härliga grönområden och "lungor" i den här delen av Prag. Trädgårdar anlades på Lillsidans södra del längs Vltava, på Kampa ön bortanför flodgrenen Certovka, men också uppåt Petrin bergets andra sida och nedanför borgen. Det blev äntligen lugnt på Lillsidan, som blev en stor rofylld gemytlig plats, där den nya tiden endast långsamt gav sig till känna. Ett undantag var Thun palatset på nuvarande Snemovní gatan. Huset inköptes 1801 av de tjeckiska ständerna, som lät bygga om det till parlamentshus. Parlamentet, ursprungligen ständernas högsta organ, sammanträdde här under 1800-talets andra halva medan en konstitutionell monarki stegvis byggdes upp, liksom en parlamentariskt vald riksdag. Efter den Tjeckoslovakiska statens bildande 1918 blev byggnaden säte för Nationalförsamlingen. Idag är detta Tjeckiens riksdagshus, dvs. Tjeckiska republikens parlamentsbyggnad. Där arbetar man under mottot "Salus Rei Publicae Suprema Lex Esto" (Statens hälsa är högsta lag), vilket står på palatsets fasad.

De rikare borgarna följde så småningom efter adeln sedan deras ekonomiska förhållanden förbättrats. Trots senare förändringar förblev en del bebyggelse, mest borgerliga hus, bevarad, huvudsakligen vid nuvarande Drazické platsen, Míšenská gatan, Prokopská, Lázenská-, U Luzického semináre och Mosteckágatorna och på Kampa ön.

Efter år 1700 erhöll torgen och gatorna - särskilt i de centrala delarna - prägel av såväl barock och rokoko som klassicism. I många fall är fasaden bara en kuliss, bakom vilken ett betydligt äldre ursprung döljer sig. Det kan man se på fasadernas utformning och på husens interiörer.

Den andra höjdpunkten inom kyrklig arkitektur (St. Nikolausdomen) på Lillsidan utgörs av Sankt Thomas' klosterkyrka, vilken ursprungligen härstammar från andra halvan av 1200-talet. Bränderna 1419 och 1541 ödelade kyrkan totalt och varje gång blev den renoverad. Dess grundplan med tre höga skepp förblev dock oförstörd och respekterades också vid barock ombyggnaden 1724 - 1731 under Kilian Ignaz Dientzenhofer. Då målades de nybyggda valven av den tjeckiska målaren Václav Vavrinec Reiner och fick fantastiska fresker, som hör till de viktigaste konstnärliga verken på Lillsidan. Förutom barockkonstverken finns i Thomaskyrkan en ansenlig samling av konstverk och sällsynta möbler. Dessa föremål visar utvecklingen inom Prag barocken och några unika ting är från Rudolf II:s tid.

Malostranské námesti Kungsvägen fortsätter upp till Malostranské nám., som det vid första anblicken är svårt att få en bild av då det delas av den väldiga Sankt Nikolausdomen och det kolossala prästseminariet. Och så har det alltid varit, torget har varit splittrat i en övre och en undre halva. Malostranské nám. är inte alls så charmerande som Staromestské nám. i Gamla stan. Runt platsen går intensiv trafik och stora delar av den öppna ytan upptas av parkerade bilar. Så tidigt som 966 var Malostranské nám. centrum i Lillsidan och under århundradena var det runt torget som handeln ägde rum.

Ett bekvämt sätt att stifta bekantskap med torget är att slå sig ner på Malostranská kavárna som ligger på nedre halvan av torget och från dess fönster eller veranda studera omkring liggande hus. För att börja med caféet självt så är det inte i vilket hus som helst. Fastigheten kallas Grömling - palatset och uppfördes på 1770-talet där det tidigare låg medeltida bodar och butiker. Så tidigt som 1874 öppnades ett café på bottenvåningen och en av de namnkunnigaste gästerna under vårt århundrade var Kafka som tyckte om att sitta här då och då, kanske på väg upp till sitt rum vid slottets Guldmakargränd. Lillsidans café är stort med vackert välvda fönster ut mot torget.

I nr 22, som kanske är det vackraste av palatsen runt Malostranské nám. Fastigheten kallas Flavins hus efter humanisten Vit Flavín som 1586 byggde ihop ett par gotiska hus som låg på tomten. Under 1720-talet renoverades huset och fick sitt barockutseende. Framsidan smyckades med en stor målning som föreställer Maria bebådelse.

Grannhuset i hörnet med Letenská är Lillsidans f.d. stadshus, Malostranská radnice (nr 21). Huset är från slutet av 1400-talet men fick sitt nuvarande renässansutförande 1622. Över portalen från 1660 sitter Lillsidans stadsvapen. Under 1570-talet träffades oppositionen mot Habsburg i stadshuset och smidde planer. Det var också i det här huset som den berömda tjeckiska trosbekännelsen formulerades som förespråkade religionsfrihet och tolerans mot oliktänkande.

På andra sidan det Flavinska huset ligger ett annat stolt palats, nämligen Kaiserštejnský - palatset (nr 23) som byggdes i barock år 1700 på grunden till tidigare gotiska hus. Gavlarna prydds av statyer som föreställer de fyra årstiderna och över fönstren mitt på framsidan finns familjen Kaiserštejns vapensköld. Från 1907 bodde den kända sopranen Ema Destinnová i huset.

Längs Malostranské nám. norra sida ligger bl. a Velikovský huset (nr 20), som nämndes första gången 1354 och byggdes om i renässans 1585. Under 1600-talet förändrades utseendet mot barock. Graffito - dekorationerna på det karaktäristiska burspråket kom till i slutet av 1800-talet. Granne är Sternberský - palatset (nr 19) där idag Geologiska institutet har sina samlingar (öppet för allmänheten). Det var i Sternbergska palatset som den stora eldsvådan 1541 bröt ut. Runt sekelskiftet 1700 / 1800-tal var palatset samlingspunkt för tjeckiska vetenskapsmän.

Det femvånings hus som skjuter ut mitt på torget från kyrkan är jesuiternas tidigare skola. Efter nederlaget i Vita berget köpte jesuiterna tomten till det tjugotal hus som då låg här och lät uppföra sitt college. Komplexet stod klart 1691, ett årtal som finns i porten mot nedre delen av torget.

Hela västra långsidan av Malostranské nám. upptas av Lichtenstein - palatset i beige och ljusgrått. På 1790-talet byggdes komplexet om och fick sin nuvarande nyklassiska fasad. Framför palatset restes 1715 en kolonn i tacksamhet av de som överlevde pesten. Skulpturerna föreställer Den heliga treenigheten och tjeckiska helgon. (En motsvarande kolonn finner du även på Slottstorget, Hradcanské nám.). Det givna målet för turistgrupperna är Prags största barockkyrka Sankt Nikolausdomen, Kostel svatého Mikuláše.

Mellan Malostranské nám. och gatan söder därom, Trzište, sträcker sig ett kvarter med fastigheter som ursprungligen byggdes i gotik men har byggts till och om under århundradena allteftersom de bytt ägare. Längst in i sydvästra hörnet av torget (nr 12) ligger Hartigska palatset som är en sammanslagning av två gotiska hus och därför har en gång mellan Malostranské nám. och Trzizte. I huset nedanför (nr 11) låg under perioden 1488 - 1590 Lillsidans sjukhus. Nr 10 kallas "Gyllene lejonet, Dum U zlatého Iva", och uppfördes ursprungligen som bryggeri. Grannhuset heter Skála och dess gotiska källarvalv finns fortfarande bevarade. Under 1700-talet fick huset sitt nuvarande nyklassiska utseende vilket harmonierar väl med den empiriska fasaden intill på nr 8 som är utsmyckat med stuckatur och har ett vackert vinglas över dörren.

I hörnet mellan Malostranské nám. och Karmelitská ligger Dum U zlatého hroznu, Gyllene klasen. Under början av 1400-talet tillhörde det advokat Jan av Jesenice som bl. uppträdde som försvarare av Jan Hus. Sitt nuvarande barockutförande fick det i början av 1700-talet. Mittemot Gyllene klasen, mellan Karmelitská och Mostecká, står ett hus som slutar med valv mot Mostecká och som kom till på 1740-talet genom att man slog samman två medeltidshus. Det ena av dessa hus var Lillsidans stadshus under åren 1436-78.