Pinkas synagoga i gotik och renässans alldeles intill på Sirokágatan (hus nr 23/3) är numera museum. Där återfinns namnen på de 77 297 tjeckiska judar som mördades av nazisterna. Synagogan är förmodligen världens största gravsten.

Före kriget var det 350 000 registrerade församlingsmedlemmar över hela Tjeckoslovakien. När dödsfabriken fått sitt och antisemitismen klingat av för den gången fanns det ungefär 12 000 kvar. I dag är medlemmarna i de böhmisk - mähriska församlingen bara 3000 personer. Tjeckoslovakiens judar var övertygade om att de utgjorde den sista generationen före den totala förintelsen. Men så kom revolutionen 1989 och allt ändrades i ett slag. Kulturarbetet har kommit i gång igen. De unga judarna har aktiverats. Litteraturen om Prags judiska historia växer. Vittnesmålen läggs fram.

Alt-neue synagogan (gamle-nye synagogan) dateras tillbaka till mitten av det 13. århundrade, vilket betyder, att detta är den äldsta synagoga i Central Europa. Själva porten är den äldsta i Prag. Den tidige gotiska stilen ger god insikt i, hur många av den judiske ghettots byggnader en gång har sett ut.

Där är många legender knutna till byggnaden. En av dem berättar, är att det var änglarna, som kom med synagogans sten och att det är änglarnas vingar som sedan dess beskyddat synagogan (synagogan har bl.a. undgått två stora bränder).

Synagogan blev renoverat i det 19. århundradet, och användas alltjämt till religiöse begivenheter, vilket gör den begivenheter, vilket gör den till den äldsta fungerande synagoga i Europa.

Under gudstjänsten är synagogan förbehållit männen, medan kvinnorna får följa med genom små fönster i muren. Här möts man nu varje fredag för sabbatsbön. Med undantag av förintelsens svarta år har man så gjort i 700 år.

Men kulturarbetet innefattar också en hård kamp om det som kallas "Prags judiska museum". Hitlers tankar var att alla judiska värdeföremål skulle samlas i Prag och där utställas som ett museum över den förintade lägre judiska rasen. Mycket av synagogans och privathemmens värdeföremål och rituella ting från bönehusen kom dit. Under åren 1948-1989 arrangerade regimen också dessa utställningslokaler.

Det är etnografiska utställningar där föremålen ligger döda på rad. Inte ens en utställning om Pragjudarnas historia finns det där. Allt är bokstavligt talat dött. "som en fortsättning på nazismen" säger Tomas Kraus giftigt (ordförande i den judiska församlingen).

Pragförsamlingen saknar inflytande över samlingarna, men det lär vara en lag på gång som ska göra det möjligt att lämna tillbaka dem. Redan nu i juni (1992) genomförde man nya bestämmelser för att hejda den kopiösa mängden turister att flanera på och trampa ner gravplatserna. "Anständig" klädsel för kvinnorna och kippa på huvudet för männen är två ingredienser i denna nya regelsamling.

Pragjudenheten upplever en renässans och börjar åter agera med värdighet och stolthet.