Redan de gamla grekerna sade: den gudarna älskar dör ung. Wolfgang Amadé Mozart var 35 år gammal vid sitt frånfälle 1791. Han borde höra hemma i kategorin gudaälsklingar. Kort är rosornas tid.
Men detta vore ändå något av en romantisk villfarelse: medellivslängden var ju mycket lägre på 1700-talet, och Mozart nådde ungefärligen den ålder man statistiskt kunde räkna med.

De gudagåvor som musikern Mozart förvaltade var receptiviteten, kreativiteten, produktiviteten.
Kombinationen är oslagbar. Den för Mozart högt upp på listan över årtusendets märkesmänniskor.

Receptivitet: Mozart lärde sig saker och ting snabbt och effektivt. När det gällde piano, violin och musikteoretisk kunskap ryckte han tidigt fram till vuxenskicklighet. Wolfgang spelade redan som fyraåring ur sin systers notbok (bl a ett stycke av den svenske tonsättaren Agrell). Fader Leopold undervisade samtidigt i läsning, skrivning och räkning.
Wolfgang var utrustad med ett virtuost musikminne. Vid sitt första besök i Italien, som 14-åring, fick han lyssna till ett niostämmigt "Miserere" av den italienske 1600-talskompositören Gregorio Allegri i Sixtinska kapellet i Rom - ett musikverk som omgavs med stor vördnad, noterna hölls hemliga för utomstående. Men Mozart kom, hörde och skrev ner stycket ur minnet efter ett avlyssnande!

Kreativitet: Mozart hade en skapande ådra som flödade till synes ohämmat. Vid fem års ålder totade han ihop sin första komposition. Gossen förfogade redan över den grundläggande tekniska färdigheten, hans huvud rymde musikaliska idéer och, inte minst, han uppmuntrades i hemmet att ta vara på sin talang.
Man har i alla tider förbluffat frågat sig hur Mozart bar sig åt i sin raska skapelseprocess. Det tycks ha varit så att han tyst och koncentrerat tänkte ut sina kompositioner och höll dem i huvudet tills han kunde slå sig ner vid skrivbordet. Sedan tecknade han ner musiken så fort som pennan kunde löpa över notpapperet. En fantastisk prestation, helt enkelt.

Produktivitet: från barnsben fram till sina sista dagar komponerade och musicerade Mozart. Den ordningsamme arkivmannen Ludwig Köchels verkförteckning omfattar 626 nummer. Köchels berömda katalog utkom första gången 1862 men har sedan dess fortlöpande reviderats och kompletterats. Stort som smått finns med - men det är sannerligen inget dåligt livsverk.
Bland de 626 numren finns en del som hamnat i var mans mun i vår kulturkrets: "Säg farväl lilla fjäril" ur "Figaros bröllop", menuetten ur "Don Juan", Papagenos visa ur "Trollflöjten", en melodi ur "Eine kleine Nachtmusik", den vaggande melodin i pianokonserten "Elvira Madigan", den eldiga turkiska marschen ur pianosonaten i A-dur.

Mozart vid klaveret. Ofullbordad oljemålning av Mozarts svåger Josef Lange i Wien 1782-83.

En kort stund på jorden en hektisk arbetsprestation och dessutom denna höga kvalitet! Hur kunde Mozart bli så betydande?
Fullständigt avgörande var att hans speciella begåvning togs om hand från början.
Fader Leopold var en kunnig musiker i Salzburg. Dessutom och framför allt var han en skicklig lärare. De bägge barnen blev hans främsta pedagogiska objekt. Storasyster Nannerl gick i par med lillebror. Vid den här tiden florerade bruket att lansera "underbarn". Wolfgang och hans syster var ingalunda de enda. Men deras färdigheter var eminenta och framgången formidabel. Barnen hyllades vid furstliga hov och i adelns salonger överallt i Europa. De utgjorde familjens prydnad och bidrog till dess försörjning. Ofta belönades man dock med smycken och snusdosor i stället för mera välbehövliga kontanter.
Redan när Wolfgang var sex år forslades han till München för att spela för kurfursten. Sedan bar det av till Wien, där han fick sitta i kejsarinnans knä, och till triumfer i Paris och London. I Italien betraktades ynglingen som ett mirakel. Påven gav audiens.
En tysk forskare har räknat ut att Wolfgang tillbringade 3 720 av sina 13 097 levnadsdagar på resa. Mer än tio års kringflackande, som naturligtvis gav starka impulser. Redan som barn hade han sett "varden".
Hemma, det var Salzburg med dess ärkebiskopshov. Ärkebiskopen, också stadens världslige härskare, hade dels en katedral, dels ett kapell som spelade musik. Far och son ingick i den sakrala musikstaben. För Leopold var detta tryggheten, för Wolfgang en boja han till sist måste bryta.
År 1781 flyttade Mozart till Wien och levde som "fri" musiker resten av sitt liv. Gav lektioner, ordnade konserter, skrev musik. Bildade familj och umgicks med frimurarvänner. Lånade pengar. Flyttade från bostad till bostad. Skrev mera musik. Reste till Prag med "Figaros bröllop" och "Don Juan" och upplevde sina största succéer.

Casanovas Inträdesbiljett från den 29 Oktober 1787 som jag fann på slottet Duchcov i nord västra Böhmen under mina otaliga resor. Klicka på bilden för att få en förstoring.

Vid behov och beställningar skrev han solokonserter eller sonater, symfonier, stråkkvartetter eller operor. Ibland var det tillflöde i kassan, ibland tog uppdragen slut.
Mozart anses inte ha varit någon större hushållare. Drack han? Knappast med den arbetsintensiteten. Ägnade han sig åt hasardspel? Slösade han med klädlyx? Var hustrun Constanze dyr i drift? Det har ofta påståtts, men det kan mycket väl bottna i faktaförvrängning. När Mozart var död lyckades hon i varje fall på kort tid reda ut sterbhusets affärer och trygga familjens fortsatta existens. Constanze sålde manuskript och förlagsrättigheter. Hon gifte om sig med en dansk diplomat vid namn Nissen.

Vad hette Mozart? Hans förnamn var Joannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus enligt dopboken. Amadeus är en latinsk version av det ursprungligen grekiska Theophilus, "Gudavän". Själv skrev han sig Wolfgang Amadé, enligt franskt mode. Formen Amadeus begagnade han inte själv.

Vad är det som är så genialiskt hos Mozart att han lägger alla andra samtida bakom sig?
Inte som Beethoven ett revolutio nerande nytänkande. Mozarts musik är snarare destillerad till absolut renhet och klarhet. Han bröt inte upp från de hävdvunna formerna när han komponerade. Men han skulle till sina kolleger i alla tider kunna sjunga precis som den träffsäkra operetthjältinnan Annie Oakley: "Allting som du kan, kan jag göra bättre."

Mozart darrade inte på handen när han använde de gamla formerna som måltavla för sina djärva hugskott. Särskilt på operans område sköt han mitt i prick med sin skarpa intuition. Den dramatiska laddningen överträffade allt man dittills upplevt. Mozart siktade djupt ner i människans själ.

Den stora ryktbarheten lät inte vänta på sig efter geniets död. Mozart blev på kort tid etablerad bland mästarna i den västerländska musikens centrum. En produkt med rika kommersiella möjligheter på en hastigt växande musikmarknad. Den romantiska bilden av en oförstådd och tidvis svältande konstnär, som inte brytt sig om vardagens bekymmer utan levt ett lättsinnigt men snillrikt liv bredde samtidigt ut sig. Den stora konstnärliga heroismen utmålades också i de tidiga levnadsteckningarna.
Senare tider har sett idealen skifta. Varje epok har naturligtvis sin Mozartbild att hämta inspiration ur. Än har han varit den store teknikern, komponerandets mästare. Än har han framställts som brustet snille. Vår tid vill gärna rensa ut myter.
För närvarande är den gängse Mozartbilden (om man överhuvud vågar tänka sig en sådan) ändå påverkad av Milos Formans film "Amadeus" efter Peter Shaffers drama. De flesta av oss har på näthinnan Tom Hulces tolkning av en spelevink med bräkande skratt och tanklöst självsvåld. En yngling som samtidigt är inne i en frigörelseprocess: faderns skugga fördunklar den unge musikerns liv.
Musikvetarna kan lätt påpeka att filmens (och pjäsens) Mozartskildring är ohistorisk och förvrider fakta. Ändå har porträttet av den motsägelsefulla personligheten en övertygande psykologisk sanningshalt. Men "Amadeus" bör kompletteras med Ingmar Bergmans "Trollflöjten" för att vi skall få med andra outgrundliga hemligheter, förknippade med Mozarts skapande: sagans, lekens, kärlekens och rättskaffenhetens närvaro.

Mozart hade ingen stark konstitution. Hösten 1791 blev han riktigt sjuk. Han arbetade för tillfället med ett requiem, en dödsmässa, beställd av en anonym magnat. Den femte december avled han. Följande dag skedde jordfästningen. Tidsandan var inte precis sentimental. Vädret var uselt. Ingen följde den avlidne till graven. En normal men anonym grav, inte någon "massgrav".
"Frieselfieber" kallades sjukdomen - vad var det? Nutida medicinska experter har givit olika bud. Men varför bry sig? Mozart lever ju!

FOTNOT.
Alla de verk som Mozart efterlämnat i fullbordat skick finns inspelade. De flesta dirigenter, orkestrar, sångare och musiker av betydelse har ägnat uppmärksamhet åt Mozart. Det är omöjligt att komma med särskilda rekommendationer. Det finns återutgivna historiska inspelningar och helt nya, det finns billighetsserier och exklusiva topprestationer, inspelningar gjorda med vår tids instrument och sådana som försöker återskapa tidstypiska 1700-talsklanger. Individuellt tycke och smak må fälla utslaget!

fakta/Wolfgang Amadé Mozart 1756 född i Salzburg 27 januari. Föräldrar: kapellmästaren Leopold M. och hans maka Anna Maria, f Pertl. 1761 komponerar sin första menuett 1762 anträder de första konsertresorna med far och syster 1763-66 på resa till London, Paris och Holland 1765 skriver sina första symfonier i London 1767-69 vistelse i Wien 1769-71 på resor i Italien; audiens hos påven 1773 utnämns till konsertmästare i Salzburg; reser åter till Italien och Wien; komponerar sin första pianokonsert 1777-79 reser till Mannheim och Paris med modern 1779 blir hovorganist i Salzburg; komponerar "Kröningsmässan" 1781 uruppförs operan "Idomeneo" i München; flyttar till Wien 1782 gifter sig med Constanze Weber i Stephansdomen 1784 blir frimurare 1786 uruppförs "Figaros bröllop" i Wien 1787 reser till Prag med Constanze, där "Figaro" ges; utnämns till kammarkompositör vid kejsarhovet; far på nytt till Prag, där "Don Juan" uruppförs 1788 komponerar sina sista tre symfonier (nr 39-41) 1789 reser till Berlin 1790 uruppförs operan "Cosi fan tutte" i Wien 1791 företar sista resan till Prag, där operan "Titus" uruppförs; "Trollflöjten" uruppförs i Wien; dör 5/12, begravs 6/12.