Silverbibeln, Codex argenteus (egentligen "Silverboken") är Sveriges dyrbaraste bokskatt och en av världens mest berömda handskrifter och Sveriges mest kända bok.. Den är ingen fullständig bibel, utan en nedteckning av de fyra evangelierna, ett evangelarium, på ett utdött gotiskt språk. Översättningen från grekiska till gotiska gjordes på 300-talet av den gotiske biskopen Wulfila, som också konstruerade det gotiska alfabetet. Silverbibeln är förmodligen skriven i Ravenna under östgoternas härskartid, och möjligen just för deras kung Theoderik den store, i början av 500-talet. Detta veta man säkert, eftersom den daterats med hjälp av kol-14-metoden. Den är skriven på tunt purpurfärgat pergament av mycket hög kvalitet med guld- och silverbläck. Silverskriften dominerar och har också givit upphov till benämningen "silverboken", "codex argenteus". Den skrevs som en praktbok, vilket kan vara svårt att genast inse idag. Förmodligen var den ursprungligen inbunden i ett praktband som var prytt med pärlor och ädelstenar. Silverbibelns text är ett av de äldsta och mest omfattande av alla idag bevarade dokument på gotiskt språk.
  
Bokens historia är gåtfull och fascinerande. Var den befann sig under sina första tusen år vet man inte med säkerhet, en del spekulerar dock i att bl a Karl den store ägde boken. Silverbibeln var känd på 1500-talet, då den fanns i ett benediktinkloster i Werden i Ruhrområdet. Den övergick före år 1600 i kejsar Rudolf IIs ägo, och fanns i Prag när svenskarna stormade staden 1648. Som svenskt krigsbyte kom den till Stockholm och införlivades med drottning Kristinas bibliotek. Efter drottningens abdikation övergick den till en av hennes bibliotekarier, Isaac Vossius, som förde den till Holland. Därifrån köptes den av rikskanslern (och universitetskanslern) Magnus Gabriel De la Gardie, som 1669 skänkte den till Uppsala universitet.
Många har försökt lösa gåtan med silverbibelns mystiska färder under de tusen år den var försvunnen, men ingen har hittat lösningen.
Silverbibeln hade ursprungligen minst 336 blad. Av dessa finns 187 bevarade i Uppsala. Ytterligare ett blad finns bevarat till eftervärlden (vad man känner till) och finns i Speyer i Tyskland. Det återfanns sensationellt år 1970 i domkyrkan i Speyer tillsammans med några dolda helgonreliker. Detta blad har av format och annat att döma delvis färdats på andra vägar än de övriga innan det för våra ögon kom fram i dagsljuset.

Silverbibelns text är utgiven i olika editioner. Den senaste och viktigaste är den faksimiledition som gjordes 1927 med högteknologisk utrustning, skärpa och kompetens av bland andra The Svedberg.

Det sägs att när den gamle bibliotekarien Schröder dog på 1800-talet hittades två sidor av Silverbibeln på hans dödsbädd.
Men Silverbibeln har inte fått vara i fred på Carolina Rediviva. Så sent som 1995 blev den stulen men återlämnades kort därefter välbehållen.

Vaclav Havel försökte vid ett statsbesök i Sverige för ett par år sedan få den stulna Codex Argenteus (silverbibeln) med sig hem till Tjeckien - dock utan att lyckas.