Lillsidans torg
Malostranské námesti

Vi går tillbaka till första halvan av 1200-talet (för att ta allt i rätt ordning): även om bebyggelsen nedanför Pragborgen otvivelaktigt hade stadsliknande utseende och redan var delvis befäst, så handlade det ändå om utspridda ej enhetliga besättningar, som undandrog sig kungens ihärdiga försök till kontroll. Kungen var naturligtvis angelägen om att behärska detta område och att göra området nedanför borgen säkert, eftersom den viktiga vägen mellan bron över Vltava och Borgen gick genom denna stadsdel. Václav I lät under slutet av sin regeringstid, år 1253, bygga murar och bastioner för att befästa Judith bron och brohuvudet på Lillsidan. Murarna sträckte sig till Johanniterklostret och Biskopsgården.
Fyra år senare, år 1257, grundade hans son Premysl Otakar II en stad som av strategiska skäl skulle ersätta den oregelbundna bebyggelsen mellan bron och borgen. Han lät befästa den med tre murar och en vallgrav. Bara sidan som vette mot borgen förblev utan mur. Staden fick namnet "Nya staden nedanför Pragborgen", Nové Mésto pod Prazským hradem. Här slog sig framförallt tyska kolonister ned.

Sedan Karl IV grundat Nya stan, Nové mésto, på Vltavas högra strand, började man kalla stadsdelen nedanför borgen för Mindre staden, senare Lillsidan, Malá Strana. Redan år 1283 invigdes den nya stadsdelens egen församlingskyrka, tillägnad Sankt Nikolaus, av biskop Tobias på Lillsidans torg, Malostranské námésti. Denna Sankt Nikolauskyrka blev föregångaren till vår tids fantastiska barockkyrka vid samma torg. Samtidigt byggdes på ett stort område precis i närheten ett Augustinerkloster och en kyrka till Sankt Thomas.

Karl IV utvidgade Lillsidan betydligt genom att ansluta nya områden längs floden söder om Johanniternas kloster samt de östra sluttningarna av Petrín berget. Hela detta område omgavs av den s.k. "Hungermuren", byggd 1360-1362. Muren började sydväst om den befintliga muren vid Hradcany, fortsatte västerut mot Strahov, vidare mot Sankt Laurentiuskyrkan på Petrin berget och sedan österut mot Vltavas strand. Muren var 6 meter hög och knappt 2 meter bred. I och med att denna mur byggdes inkorporerades nya delar i Lillsidan; Johanniterriddarnas område samt byarna ujezd, Nebovidy och Strahov. I början av husiterkrigen, i november 1419, råkade Lillsidan riktigt illa ut, när det hamnade mittemellan de stridande parterna. Prags borgare behärskade brotornen på Lillsidan och det närbelägna huset som tillhörde de sachsiska hertigarna. Borgen hölls av adelns starka legosoldat garnison. Denna adelsgrupp stödde den romerske kungen Sigismunds anspråk på den böhmiska kungatronen. Under striderna blev biskopspalatset vid brofästet på Lillsidan nedbränt, rådhuset vid torget förstördes och flera kyrkor och hus nedanför borgen brändes ner. På våren 1420 rustade sig Pragborna till motstånd mot korsriddarnas belägring. Då blev praktiskt taget hela bebyggelsen mellan brofästet, som hölls av husiterna, och borgen nerbränd och förintad. Med detta avsåg husiterna att hindra den kungliga armén att göra överraskande angrepp mot de husitiska ställningarna. Först framåt mitten av 1400talet, under Jiri av Podebradys regeringstid, hämtade sig Lillsidan efter olyckorna. År 1464 lades grundstenen till återuppbyggnaden av det norra av de två brotornen på Lillsidan. De båda tornen, det mindre i romansk stil och det större nyare i nygotisk, vakar än idag över ingången till bron från Mosteckágatan.