Národní gatan
Národní trída

Gränsen mellan Gamla och Nya stan utgörs av den båge gatorna Národní - 28.ríjna (28 oktober) - Na prikope bildar mellan floden och nám, Republiky. Från Václavplatsen ner till Vltava längs Národní är det inte särskilt lång, kanske 15 min promenad, 28 oktober är en kort gatstump, bara ett kvarter brett, som man inte riktig tar på allvar. Den känns mest som en förlängning av Václavplatsens nedre del och är avstängd för trafik. På båda sidor ligger moderna fastigheter med bl. a antikvariat, bokhandel, resebyråer, rumsförmedlare och flera serveringar och vinkällare.

Národnís norra sida är kantad av träd som visserligen inte hunnit växa upp ordentligt ännu men som ändå mjukar upp gatubilden. Det är en trevlig gata som delvis trafikeras av spårvagnar. Trottoarerna är breda och det är generöst med bänkar. Det första huset på vänster sida, nr 40, är ett ganska fantastiskt hus i grått. Det är byggt i venetiansk renässansstil någon gång på 1920-talet för ett försäkringsbolag och den dominerande bronsstatyn på övre delen av väggen kallas Adria efter detta bolag. På andra våningen sträcker sig en bred altan över hela huset med uteservering sommartid. Caféet/diskot Adria håller till här. I gatuplanet hade Laterna Magika sina lokaler i tidigare, Det var här man samlade de radikala (för vem kan påverka folket, när man inte kan tala till dem) innan Sammetsrevolutionen hösten 1989. (se längre ner på sidan)

Fastigheten bredvid, nr 38, är ett stort dominerande bostadshus håller i ljus färg som inte drar uppmärksamheten till sig. I början av 1700-talet stod här flera hus och i ett av dem bodde och arbetade en av Prags absolut främste barockskulptörer, Jan Brokoff och hans son Ferdinand Maxmilían. Under napoleonkrigen 1799-1800 hade en av de ryska överbefälhavarna Alexandr V. Suvorov sitt högkvarter här och som åminnelse av detta finns en bronsbyst av honom vid porten.
Nr 36 har i bottenplanet en trevlig affär som för hantverk och den lockar alltid många besökare. Mittemot ligger ett annat av Národnís stora huskomplex, nämligen nr 37, Plateys hus, som har en stor innergård och utfart även mot Martinská och kyrkan Kostel sv. Martina ve zdi (Heliga Martins kyrka i muren) som ligger precis på gränsen mellan Nya och Gamla stan.

Äldsta bebyggelsen på tomten kom till under mitten av 1200-talet och i källaren till den nuvarande fastigheten finns delar av Gamla stans försvarsverk kvar. Under de första åren av 1400-talet tillhörde byggnaderna husiterna och många viktiga teologiska diskussioner ägde rum innanför dess väggar. Under 1700-talet anlades en trädgård dir de gamla försvarsmurarna stått och på 1800-talet gjordes huset om till hyreshus, Prags första, och fick då sitt nuvarande utseende, empir. Under 1840-talet gav kompositören Franz Liszt konserter i den stora sal som löper genom huvudbyggnaden.

Den 17 november 1939 grep tyska SS-trupper över 1 000 studenter i Prag och Brno och de flesta sändes till ett koncentrationsläger. En studentledare och åtta andra studenter sköts utan rättegång. Orsak - studentdemonstrationer två dagar tidigare i samband med begravningen av medicinstudenten Jan Opletal, som skadades så svårt av polisen på nationaldagen den 28 oktober att han senare avled. Alla universitet och högskolor stängdes och den 17 november har därefter betraktats som en särskild studentdag.

På eftermiddagen den 17 november 1989, alltså på 50-årsdagen av de tragiska händelserna 1939, startade en tillåten studentdemonstration från obduktions avdelningen vid universitetssjukhuset i stadsdelen Nya staden (Nove Mesto}. Därifrån hade kvarlevorna av Jan Opletal förts efter hans död 50 år tidigare. Demonstrationens slutmål var nationalkyrkogården vid Vy¹ehrad, där man tände ljus på nationalskalden Karel Hynek Machas grav. Men demonstrationen upplöstes inte vid Vy¹ehrad utan fortsatte norrut mot Nationalteatern (Národní divadlo) för att sedan vika in på Nationalgatan (Národní) med riktning mot Václavplatsen (Václavské námestí).

Hela tiden anslöt sig allt fler studenter. Polismyndigheterna betraktade nu demonstrationen som olaglig och beslöt att agera. Jag råkade befinna mig i Prag den veckan i november (1989) och såg när den fruktade antiterroristpolisen gjorde en kniptångsmanöver och stängde av hela gatan framför och bakom demonstranterna. angrep studenterna brutalt. Strax öster om Nationalteatern, i jämnhöjd med varuhuset Maj, släppte man lös poliselever och den välutrustade kravallpolisen med långa vita batonger slog man besinningslöst på studenterna, som nu omfattade 50 000 personer. Den blev en brutal sammanstötning med många skadade och över 100 arresterade.

Bestörtningen över den brutala polischocken spreds med ljusets hastighet genom Prag, för när vi hade kommit upp till Vaclavplatsen såg det ut som att folk gick man ur huse för att protestera. Vaclavplatsen blev åter den huvudscen för nationens öden som den varit under 150 år.

Det ryktades också om att en student skulle ha dödats. Polisens brutala metoder tände den gnista som legat och pyrt en längre tid; en gnista som också fått näring av utvecklingen i grannländerna tidigare Demonstrerande studenter under året och som denna gång inte hotades att bli släckt på samma sätt som 1968. - Nu följde händelserna slag i slag och efter knappt två fantastiska revolutionsveckor hade det politiska läget i landet förändrats helt, de rigida och stelbenta ledarna i kommunistpartiet avgick och det var där på Vaclavplatsen, som folket skrek ut sin glädje.