Dvorák växte upp i en stor familj som hade det ekonomiskt svårt. Men fadern var musikalisk och upptäckte tidigt sonens talanger och såg till att så lycklig t han redan som liten fick undervisning. När Antonín var åtta år fick han spela i stadsorkestern. Innan hans stora musikintresse tog över helt hann han dock utbilda sig till slaktare.

Dvorák fortsatte sina studier och kom 1857 som sextonåring till Prag där han började på orgelskola. Samtidigt gav han musiklektioner och hade tillfällighetsarbeten för att finansiera sina studier. Efter examen fick Dvorák anställning som altviolinist i den nyupprättade tjeckiska nationalorkester, som leddes av Smetana.

Antonín Dvorák hade tidigt gjort trevande försök att komponera men det var först nu som han ansträngde sig på allvar att få sina verk uppförda. Han var under hela sitt liv mycket produktiv men många av hans kompositioner kom inte längre än till skrivbordslådan. Sin första framgång fick han 1873 med den patriotiska "Hymnus" för kör och orkester.

Trots att Dvorák var påverkad av Schubert, Beethoven och Wagner, fanns en tydlig nationell karaktär i hans musik. Verk som "Mähriska duetter" och "Slaviska danser" blev mycket populära bland en ständigt växande publik. Dvorák uppmärksammades även utomlands och 1884 gjorde han ett succéartat besök i England, som var fattigt på stora kompositörer. Han lärde sig , också under denna tid att själv värdesätta sitt arbete och ställa krav, inte minst ekonomiska.

År 1892 reste Dvorák till New York för att under två år vara musikalisk ledare vid konservatoriet där. Amerikavistelsen fick stor konstnärlig betydelse för honom och det var här som han komponerade sitt mest berömda verk, "Från nya världen".

Under sina sista år levde han som välbärgad kompositör ett lyckligt familjeliv. Han fortsatte att komponera, pysslade med sina duvor och sin trädgård. Eftersom han var ovanligt frisk och sund kom hans död 1904, när han bara var 63 år gammal, som en överraskning.

Någon har sagt:

"Jämförd med den uppfinningsrike Smetana, som hade sorgen till bakgrund för sitt musikskapande, är Dvorák en upptäckare, som drivs fram av naturliga impulser. Han är ett livets söndagsbarn. Därför är tragiken och dess verkningar närmast okända för honom".