Prags största park är Karlsparken som anlades av Karl IV 1348 som boskaps- och grönsaksmarknad. Sitt nuvarande utseende fick dock platsen inte förrän i mitten av 1800-talet. Det tar högst tio minuter att promenera från innerstan till Karlovo náměstí, antingen från Václavplatsen via Vodičkova eller från Jungmannovo nám gatan Jungmannovo. Parken sträcker sig från Nya Stadshuset och gatan žitná i norr till Fausts hus vid U nemocnice i söder och delas ungefär mittpå av trafikleden Ječná. Metrostation Karlovo nám. Mittemot Nya Stadshuset på Vodičkova ligger en liten hattaffär och en glassbar med stans godaste glass (?). Ständiga köer.

Parken är vacker med lummiga träd, blomsterarrangemang, fontäner och statyer. Den omges av magnifika hus varav Nya stadshuset, Novoměstská radnice i hörnet med Vodičkova är det mest dominerande. Första gången Stadshuset nämns är 1377 och redan då var det ett imponerande stenhus i flera våningar. I början av 1400-talet utvidgades det ordentligt. Den nuvarande vigselsalen i gotik som ligger på bottenvåningen är från den perioden. Tornet uppfördes på 1420-talet. Stadshuset var scenen för husiternas kamp mot katolska kyrkan och det var här den första defenestrationen ägde rum 1419 (se även Václavplatsen, Jungmannovo nám.). Fader Jan Zelivský, den ledande husitprästen, sitter som sig bör staty i parken utanför Stadshuset. (Här finner du även en byst över poeten Vítězslav Hálek

Under 1500-talet byggdes Stadshuset om ett par gånger i renässans. Fram till 1784 var det säte för Nya stans administration men efter det att Prags fyra stadsdelar sammanförts till en enhet användes komplexet som domstolsbyggnad och fängelse. Under 1800talets första år renoverades det och fick ett empiriskt utseende. Fasaden som väter mot Vodičkova har kvar den arkitekturen och där finner du även en minnestavla över de som under revolten 1848 satt fängslade här. Den flygel som väter mot parken har behållit mycket av sina renässansdrag. Idag används huset dels för stadens administration dels för sociala och kulturella ändamål.

Följer vi parkens västra långsida söderut passerar vi Tekniska universitetets magnifika byggnad som ligger i hörnet med Resslova och uppfördes i nyrenässans 1867. Dess port pryds av ett par statyer som symboliserar vetenskap och arbete och i höjd med andra våningen står ännu fler skulpturer.
Strövar du runt i parkens södra del finner du bl. a en byst av författarinnan Karolina Světláinte långt från metrostationen och något längre söderut står botanisten Benedikt Roezl med blommor och en flora i händerna.
Längs södra kortändan av Karlsparken har vi alltså Fausts hus, Faustův dům, som har fått sitt namn efter samma legend som Goethe använt. Huset byggdes i renässansstil 1543 men gjordes om i barock under mitten av 1700-talet. Idag är detta ett stort komplex med flera innegårdar som delvis används som sjukhus. Till höger om Fausts hus hittar du ingången till den trädgård som hör till Kostel svatého Jana Nepomuckého na skalce, Helige Johannes från Nepomuks kyrka på klippan. Entrén till själva kyrkan är från Vyšehradskágatan. Kyrkan har två torn och är uppförd i barock under 1730-talet. Arkitekt till såväl kyrkan som porten mot Karlsparken är den samme som ritade St. Nikolaikyrkan, Kilian Ignaz Dientzenhofer, den store barockmästaren.

Mittemot barockkyrkan har vi ytterligare en kyrka, nämligen Klášter a kostel Na Slovanech, Emmausklostret och kyrkan. Det känns som om Emmauskyrkan hamnat litet i bakvattnet. Den är stängd och inte underhållen. Ingång till det f.d. klostret är från baksidan av kyrkan. Där ser du även bäst de vita karaktäristiska tornen som kom till efter andra världskriget då kyrkan bombades svårt 1945. Idag används lokalerna av tjeckiska vetenskapsakademin. Klostrets historia är intressant. Det grundades som benediktinerkloster 1347 på platsen för en kyrka som funnits redan 1178. Klostret var ett viktigt kulturcenter där bl. a bibeltexter översattes till slaviska och tjeckiska. Klostret stödde husiterna och 1446 grundades en husitisk order här och framstående husiter bodde i klostret. År 1635 övergick klostret i de spanska benediktinermunkarnas händer och på 1880-talet var det ett tyskt benediktinerkloster.

Åter på Karlovo nám. promenerar vi längs dess norra långsida som upptas av en kolossal byggnad, nämligen den tidigare jesuitskolan. Komplexet anlades i nybarock under åren 1658-67. Enda avbrottet i den enformiga fasaden är ett par portar varav en är igenmurad. När jesuitorden förbjöds 1773 blev skolan sjukhus vilket den fortfarande är. Så gott som hopbyggd med skolan är Den helige Ignatius kyrka, Kostel svatého Ignáce. Kyrkan kom till under 1660-talet. Framsidan pryds av stuckatur och här finns också en staty av Den helige Ignatius, jesuitordens grundare. Även kyrkans interiör är rikt smyckad med stuckatur och statyer av änglar och helgon. Målningen vid högaltaret är från 1700-talets senare hälft och föreställer Den helige Ignatius. Konstnär är Heintsch.