På Vaclavplatsen, ett par meter från statyn står ett minnesmärke över dom, som omkom under kommunistperioden - inkl. Jan Palach, en 20 årig student. Som den 16 januari 1969 hängde av sig sin rock på räcket intill statyn, satte sig på marken under Sankt Václavs höjda fana, hällde över sig bensin och tände på, i protest mot den sovjetiske invasion fyra månader tidigare. Varefter han sprang nedåt gatan.
Jan Palach dog tre dagar senare med 85 % brännskador. I ett efterlämnar brev skrev han att självbränningen var tredje dag skulle följas av nya om inte censuren som införts med ockupanterna upphörde. Fler unga följde senare hans exempel och när Jan Palach skulle begravas slöt 800 000 människor pragbor upp för att följa hans sista färd. Det blev den sista stora manifestationen innan "Pragvåren" under de följande månaderna definitivt gick mot sitt slut.

När jag brukar guida vänner och bekanta runt i Prag stannar vi till vid minnesmärket för att hylla honom. Vi samlas i en liten ring framför statyn och inleder en liten ceremoni. Vi tar en tändsticksask, tänder en sticka och ställer asken med resten av stickorna på marken vid foten av statyn. Sedan tände vi på och säger: - För Jan Palach. - Och för Prags frihet.