Dryck

Tjeckiens öl är med rätta världsberömt. Att Tjeckerna själva högt skattar denna dryck ger följande siffror vid handen. Medelkonsumtionen av öl för hela landet är 130 liter per år, och då är kvinnor, barn, åldringar och absolutister medräknade. I ölmetropolen Plzen (Pilsen) är siffran hela 190 liter per person och år. I ölstad nummer två Ceské Budejovice är siffrorna 153 liter per person och år, Det finns särskilda ölrätter, vilka påstås vara särdeles törstbefrämjande, Den salta ölosten (Pivni sýr) och Veprova Kyta Prazdroj (finstrimlat, sauterat fläskkött i en starkt kryddad sås, serverad med paprikasallad) förtjänar att nämnas.

Om Plzenölet

(Plzenský Prazdroj på tjeckiska, Pilsner Urqell på tyska). Detta utomordentliga öl bryggs efter samma grundmetod som 1295. Ett antal borgare i Plzen fick detta år nådigt och kungligt tillstånd att brygga öl. Som tecken på vederbörandes bryggarvärdighet gjordes en inskrift i portalen på hans hus, i vilken förklarades att där bodde en pålitlig person, vilken var väl förfaren i konsten att brygga öl. I ofredstider och om det utbröt eldbrand i staden försökte man alltid att först och främst rädda portalen på sitt hus, vilken ju var ett bevis på att man ej var lönnbryggare. Av denna anledning finns i Plzen ännu i våra dagar ovanligt många väl bevarade medeltidsportaler att beundra. För 157 år sedan - 5 november 1842 - slöt sig Plzens bryggare tillsammans och lät bygga Plzenský Prazdrojbryggeriet. Idag är det öl, som bryggs där efterfrågat och omtyckt över hela världen. 40 % av årsproduktionen exporteras till ölvänner i 80 länder, Bryggeriet har ca 1 100 anställda, av vilka hälften är kvinnor.

Plzenölets höga kvalité och enastående smak påstås bero på att bryggeriet såsom det enda i världen låter ölet jäsa i förhållandevis små (25 hektoliter) fat, som tillverkats av lärk- eller bokträ. Andra bryggerier använder däremot mångdubbelt större behållare av metall eller cement,

I Tjeckien bryggs öl med följande stamvörtstyrkor: 8, 10, 12, 14 och 18 %, En flaska eller ett fat som innehåller t.ex. 12 % öl har etiketten med beteckningen 12°. Stamvörtprocenten skall ej förväxlas med alkoholstyrkan. Ett Plzenöl som är 12° har en alkoholstyrka på 3,6 %. Det Plzenöl som i Sverige saluförs som mellanöl är 12-gradigt och vars jäsning avbrutits.

Budvar - ölet från Ceske Budejovice - är nästan lika berömt som Plzenölet. Det har genomgående högre alkoholhalt. Budvar 12° innehåller 4,5 % alkohol. Plzenölet påstås bota allehanda magåkommor. Förståsigpåare gör vidare gällande att en person, som alltför ivrigt läskat sig med det, ej besväras av vad som benämnes dagen efter symtom. Ett talesätt vill göra gällande att folk i en viss stad eller trakt bara kan brygga ett sådant öl som de är värda att få dricka.

Även i Prag bryggs ett utmärkt öl, Staropramen från bryggerierna i stadsdelen Smichov, vilka är landets största. Branik i Prag är också bekant. Det finns f.ö. överallt mindre bryggerier, dock förhållandevis få i Slovakien där man hellre dricker vin än öl.

Ett säkert tecken på att man dricker ett förstklassigt öl är att skummet bildar ringar på sejdelns insida och att dessa ringar sitter kvar när man druckit ur sin sejdel. Man skall då lätt kunna fastställa i hur många drag man tömt den.

Skummets konsistens beror dock inte enbart på bryggeriet utan även på den person, som tappar upp ölet. Ett förstklassigt öl som tappats i sejdeln av en mästerfyllare, skall ge ett så kompakt skum att ett mynt av en femtioörings storlek skall kunna ligga kvar på skumytan.

I Tjeckien serveras öl i halvliters sejdlar. På särskild begäran - vilken emellertid i regel väcker en ordlös förvåning - kan man få en sejdel på 1/4 liter. På en ölstuga placerar kyparen, utan att man behöver beställa, automatiskt en sejdel öl framför den nykomne gästen, Samtidigt gör han ett streck på sejdelns assiett eller pappunderlägg. När man druckit ur får man utan att ge order därom en ny sejdel om man inte raskt kan säga nej tack.

Vin.

Tjeckien producerar vin. Dess produktion täcker inte det egna behovet, varför viner importeras, främst från Ungern, Jugoslavien och Rumänien.

Tre vindistrikt bör nämnas. Från slottet Mélník inte långt från Prag kommer det lätta, friska Ludmillavinet. Finns som vitt och rött, Utanför Bratislava i Slovakien odlas druvor, som ger Pezinocké zámocké (vitt, halvtorrt) och Limbasský sylán (sylvanervin). Dessutom ett ypperligt vitt vin med förvånansvärt kraftig druvsmak: Burgundské sede (grå burgund). Det sistnämnda är svårt att få tag i men mer än väl värt besväret att söka efter. I södra Mähren kring staden Znojmo nära gränsen till Österrike ligger det tredje vindistriktet. Det vita Müller - Thurgauvinet därifrån är utmärkt, i varje fall originaltappningarna.

Starka drycker.

Slivovice är ett plommonbrännvin med stark plommonsmak. Det är gult och kallas för flytande guld. Bästa Slivovice är Jelinek (landets största spritfirma, som även tillverkar diverse likörer och vodka) och Slovácká Slivovice från Slovakien.

Likören Becherovka från Karlovy Vary (Karlsbad) anses för att vara en magmedicin. Den är förvånansvärt god för att vara en sådan.

En dryck, Hanácká Režná, är jämförlig med det i vårt land så populära renat brännvin. Den kommer från Haná i mellersta Mähren.

Mineralvatten

friskt bournerande och med god smak kan man få överallt, men att gå på en ölstuga beställa sådant upptas som ett dåligt skämt. Lyckas man dock övertyga kyparen om att man verkligen önskar mineralvatten så bär han dock fram det utan åthävor medan hans ansikte avspeglar misstänksamhet och oro. Kaffet är av turkisk/jugoslavisk typ. Starkt. Gott. Espresso kan man också få.