Magister Jan Hus döms och bränns på bål

På den sjunde dagen i månaden juni, som inföll på fredagen efter Sankt Bonifatius, inträdde klockan elva en total solförmörkelse, så att mässorna icke kunde firas utan ljus. Detta skedde till tecken på att rättfärdighetens ljus, Kristus, hade förmörkats i hjärtat på många prelater, som var angelägna om att kyrkomötet så snart som möjligt skulle sända Jan Hus i döden.

Jan Hus branns på bål. Illustration till den latinska krönikan av Ulrich von Richental, 1400-talet.

På lördagen i apostlarna Petrus’ och Paulus’ heliga vecka, nämligen den sjätte dagen i månaden juli, blev därpå magister Jan Hus, dekanus i teologiska fakulteten, en man känd för sin oförvitliga livsföring och sina föredömliga seder samt en trogen förkunnare av Kristi evangelium, dömd till döden och med orätt förklarad skyldig av kyrkomötet i Konstanz. Han dömdes på falskt vittnesmål. Bland vittnena var bland andra magister Štěpán Páleč, teologie doktor, och Michael de Causis, kyrkoherde i St. Vojtěchkyrkan i Nya staden i Prag. Dessutom skedde detta etter ständiga påtryckningar från det tjeckiska prästerskapet och på befallning av den ungerske konungen Sigmund, utan att man ville lyssna till Jan Hus, så att han kunde rentvå sig.

Och på kyrkomötets offentliga session avsatte man honom från prästämbetet och överlämnade honom till den världsliga makten.

Från staden Konstanz fördes han till en äng och fängslades i kedjor och rep vid en påle, som huggits ut till en tjock planka och stuckits ner i jorden. Runt pålen lade man halm och ved; med glädje sjöng han “Kristus, Guds levande son, förbarma Dig över mig”, varefter han omkom i lågorna. Och för att inga rester skulle finnas kvar efter honom sedan han bränts, ströddes hans aska, till tjeckernas vanära, ut i floden Rhen som flöt förbi strax intill.

Utdrag ur Vavřinec Březovés (1370-ca 1437) oavslutade Husitská kronika (Husitiska krönikan), som omfattar åren 1414-1422.

Jan Hus (ca i 370-1415) var präst, universitetslärare och efter 1409 rektor för universitetet i Prag, författare till många verk på tjeckiska och latin. Han kritiserade missförhållandena i kyrkan och bemödade sig om dess förnyelse. I sina slagkraftiga predikningar spred han reformationssträvandena bland folket. För sina åsikter blev Jan Hus förföljd, sedan offentligt förhörd av ett allmänt kyrkomöte i Konstanz. Han vägrade att avsäga sig sina idéer, sin sanning, eftersom han inte hade blivit övertygad av motsidans argument. Han blev dömd till döden och bränd på bål den 6 juli 1415.

Hus’ verksamhet ligger till grund rör den husitiska reformrörelsen, som blev en mäktig tjeckisk folkrörelse. Hans död gav upphov till de oroligheter som ledde till husitkrigen (1419-1436).

I den tjeckiska traditionen lever Hus vidare inte bara som kyrkans reformator, utan som en förebild genom sin moraliska styrka, sin förmåga att stå för sina ideal, även om det leder till döden. Allmänt kända och citerade är hans ord: “Älska sanningen, försvara sanningen, kämpa för sanningen ända in i döden.” Ett Hus monument med ord som manar till kärlek och tolerans pryder Gamla Stadens torg. Tjeckiska republiken bekänner sig till Hustraditionen genom att upphöja den 6 juli, dagen för Hus’ död, till helgdag.

Om Jan Hus uppstod knappt några sägner. Däremot skrev hans samtida flera historieskildringar om honom och husitrörelsen. Eftersom Hus’ död hör till de allra viktigaste händelserna i den tjeckiska historien, har vi översatt ett avsnitt ur en av dem.