1969 - 1989

 

1969	uppstod anti - Sovjetiska kravaller när man firade den dubbla ishockey segern över Sovjet, detta användes som förevändning när man tvingar Dubcek att avgå. Gustav Husák ersätter den brutne Dubcek som förste sekreterare och fördömde hans "normaliseringsidéer", över 150,000 flydde landet innan man stängde gränserna. Många till Sverige. Omkring 500,000 uteslöts ur partiet, och uppskattningsvis en million människor förlorade sina jobb eller blev bannlysta. Läget i Tjeckoslovakien "normaliseras" alltmer i enlighet med de ryska önskemålen.
1970	en oskriven social struktur började framskymta mellan de som regerar och de som blev regerade av. Landets invånare garanterades en uthärdlig levnadsstandard i gengäld för deras passiva samarbete. Husák‘s säkerhets apparat krossade all form av avvikelse, och det var inte förrän i mitten av årtiondet som en organiserad opposition var tillräcklig stark för att visa sig.
1977	utfärdar ett antal intellektuella (243 st) bl.a. förre utrikesministern Jiri Hajek, manifestet Charta 77. Oppositionen får stöd av västerländska kommunistpartier. Vid revolutions jubileet i Moskva framför den italienske kommunistledaren Enrico Berlinguer krav på medborgerliga rättigheter, fria val och flerpartisystem.
1980	Ineffektiviteten i ekonomin gjorde att regeringen inte uppfyllde sin del av det sociala kontraktet, Husák och hans "cronies" lovordade sig själva att man förutom Honeckers DDR var den mest stabile och ortodoxe av Sovjets satellitstater.
Torsdagen den 16 November 1989	Sovjetunionens ledare gjorde klart för den tjeckoslovakiske partiledaren Miloš Jakeš att Sovjetunionen skulle ta avstånd från kritiken mot Pragvåren och att ledarna i Tjeckoslovakien skulle inleda en liberalisering före det planerade Maltamötet mellan USA och Sovjetunionen i början av december.
Fredagen den 17 November 1989	man hade organiserad en officiellt godkänd demonstration till minne av studenter som blev avrättade av Nazisterna 1939, den stillsamma folkmassan på 50.000 närmade sig Narodnigatan då polisen spärrade av den och började att puckla på människorna, till sin hjälp hade man polisaspiranter från polisskolan. Följande dagar såg man demonstrationer av studenter, artister och författare överallt i Prag, slutligen samlades 750.000 personer på Letna kullen, dessa dagar efter den 17 november är kända som sametsrevolutionen.
Lördagen den 18 November 1989	I Prag startar demonstrationer mot polisvåldet kvällen innan. Teateranställda samlas på Realistiska teatern (Realistické divadlo Zdenka Nejedlého) och beslutar att genomföra teaterstrejker.
Söndagen den 19 November 1989	Oberoende organisationer utanför kommunistpartiet och studenter bildar organisationen Medborgarforum (Obcanské fórum, 0F), med Václav Havel som talesman. Flera massprotester utlyses, bl. a en tvåtimmars generalstrejk måndagen den 27 november. Partiledaren Jakeš har i desperation vänt sig till folkmilisen, som fungerade som en slags privatarmé till det kommunistiska partiet. Enheter ur denna milis placeras vid fabriksgrindar och på större industrier runt om i landet.
Måndagen den 20 november 1989	Stora massdemonstrationer, organiserade av studenterna, genomförs. Den stora dagstidningen "Det fria ordet" (Svobodné Slovo), som sedan 1968 inte alltid levt upp till sitt namn, bestämmer sig för att skriva om "sanningen" . Radio och TV skulle senare följa efter.
Tisdagen den 21 november 1989	Václav Havel framträder för första gången öppet och talar vid en jättedemonstration med 200 000 deltagare på Václavplatsen. Medborgarforum träffar för första gången regeringschefen Ladislav Adamec, som ger order om att våld inte får brukas mot demonstranterna.
Onsdagen den 22 november 1989	Medborgarforum börjar hålla presskonferenser i teatern Laterna Magica, där högkvarteret finns. Demonstrationerna och strejkerna, bl.a. vid teatrarna, fortsätter.
Torsdagen den 23 november 1989	Pragvårens tystade ledare Alexander Dubcek framträder för första gången offentligt, men har ännu inte anlänt till Prag. Václav Havel läser på Václavplatsen upp följande apel från Medborgarforum: Tjeckoslovakien befinner sig efter tjugo år åter vid ett historiskt vägskäl tack vare en massiv folkrörelse. Alla generationer och alla samhällsgrupper samt majoriteten av de existerande samhällsorganisationerna ansluter sig i snabb takt till denna rörelse, som företräder våra båda folk. Medborgarforum, som idag är folkviljans enda faktiska företrädare, har helt spontant blivit rörelsens språkrör. Som en naturlig del i denna ingår den välorganiserade studentrörelsen och det är denna studentrörelses resoluta protest som initierat Vår dramatiska samhällsutveckling. Inom ramen för denna samhällsrörelse verkar alla existerande oberoende initiativ, kulturarbetarnas skilda förbund med skådespelarna i spetsen, vilka var de första att solidarisera sig med studenterna, de i Nationella fronten ingående partierna vilka vaknat till liv inklusive många före detta och nuvarande medlemmar i kommunistpartiet. Medborgarforum stöds av den katolska kyrkan via dess överhuvud kardinalen i Prag och även andra kyrkor i Tjeckoslovakien. Till Medborgarforum kan var och en ansluta sig som delar dess krav. Medborgarforum är berett att omedelbart inleda en dialog med dagens makthavare på allmänhetens vägnar. Kvalificerade specialister från alla sektorer av samhällslivet, som står till Medborgarforums förfogande, är beredda att föra en fri och saklig diskussion om reella vägar som kan leda till en förändring av de politiska och ekonomiska förhållandena i vårt land. Den nuvarande situationen är öppen. Framför oss ligger många möjligheter det är bara två saker som är ställda utom allt tvivel: Det första är medvetenheten om att det inte finns någon återvändo till det tidigare totalitära regeringssättet, som fört vårt land till randen av total andlig, moralisk, politisk, ekonomisk och ekologisk kris. Det andra är att vi vill leva i ett fritt, demokratiskt och välmående Tjeckoslovakien, som måste återvända till Europa och att vi aldrig kommer att ge upp detta ideal oavsett vad som händer inom de närmaste dagarna. Medborgarforum uppmanar alla medborgare i Tjeckoslovakien att manifestera sitt stöd till den proklamerade generalstrejken på måndag den 27 november 1989 klockan 12. Strejkens framgång kan ha en avgörande betydelse för huruvida vårt land kommer att på ett fredligt sätt börja sin väg mot en demokratisk samhällsordning eller om en liten isolerad grupp stalinister, som till varje pris vill behålla sin makt och sina privilegier som de maskerar med tomma fraser om perestrojka, skall segra. Vi uppmanar ledningen i detta land att begrunda situationens allvar, avsätta komprometterande personer och förhindra alla försök till statskupp. Vi uppmanar det regerande partiets medlemmar att förena sig med allmänheten och respektera dess vilja. Vi uppmanar folkmilisens alla medlemmar att inte ingripa med våld mot sina arbetskamrater för att inte på detta sätt bespotta arbetarsolidaritetens alla traditioner. Vi uppmanar alla medlemmar i poliskåren att betänka att de i första hand är människor och detta lands medborgare och först därefter underställda sina överordnade befäl. Vi uppmanar den tjeckoslovakiska armen att stå på folkets sida och, om det blir nödvändigt, för första gången försvara det. Vi uppmanar allmänhet och regeringar i alla länder att betänka att vårt land från urminnes tider varit en plats där Europas och världens konfrontationer börjat och slutat och att det i vårt land aldrig handlar enbart om dess eget ö de utan även om hela Europas framtid. Vi uppmanar dem därför att stödja denna vår folkrörelse och dess medborgarforum. Vi är motståndare till våld, vi vill inte utkräva hämnd, vi vill leva som anständiga och fria människor vilka har rätt att forma sitt lands öde och som även tänker på kommande generationers öden."
Fredagen den 24 november 1989	Kommunistpartiets stora centralkommitté med sina 148 medlemmar håller ett långt och stormigt möte. Jakeš ersätts som partiledare av Karel Urbánek och större delen av partiledningen (politbyrån) byts ut. Dubcek anländer till Prag och talar inför 300.000 åhörare. Man anar att "sanningen skall segra" och på natten råder verklig feststämning.
Lördagen den 25 november 1989	I Letnaparken ordnas en av de största mass demonstrationerna någonsin med 800.000 deltagare. Politiska fångar börjar friges, bland dem Ján Camogurský som några veckor senare skulle bli ansvarig för den hemliga polisen, StB.
Söndagen den 26 november 1989	Medborgarforum fortsätter att framföra sina krav till premiärminister Adamec. Centralkommittén byter efter två dagar ut ytterligare kommunister i politbyrån med ett belastat förflutet. Havel, Dubcek och premiärministern visar sig på samma podium vid dagens demonstration i Letnáparken.
Måndagen den 27 november 1989	Den utlysta tvåtimmars generalstrejken blir en fullständig framgång. Nästan allt, från tunnelbanan till skolor, står stilla.
Tisdagen den 28 november 1989	Medborgarforum möter stärkt av generalstrejken - återigen premiärministern och framför sina krav på politiska förändringar, som skall vara genomförda senast den 10 december. Många av kraven tillgodoses ganska omgående.
Onsdagen den 29 november 1989	Med 309 röster mot 0 röstar nationalförsamlingen bort den förhatliga paragrafen i landets författning om kommunistpartiets ledande roll. - Det slutliga beviset på att sammetsrevolutionen hade lyckats och det utan att ett enda människoliv hade spillts!
29 December 1989	Václav Havel valdes till president och A. Dubcek till talman i riksdagen