Endast
vattnet hörs i tyst Prag
Det är en långsam katastrof som drabbar Prag. Allt
dränks av det bruna flodvattnet. Men trots att översvämningen
lamslår allt normalt liv i staden flanerar turister
mitt i den pågående förödelsen.
DET KÄNNS SOM om stadens hjärta hade upphört
att slå. Det är så olycksbådande stilla.
Miljonstaden Prags ständiga storstadsbrus har upphört.
Enda avbrottet i den ekande tystnaden är det surrande
ljudet av små hjälpkraftsaggregat och plasket av
vatten som pumpas ut ur källare som man ännu tror
kan räddas. Och så polisens och brandbilarnas sirener
då och då. Inne i innerstaden tutar de noga räknat
i onödan. Här finns ingen annan trafik att varna
eller stoppa. Gatorna är tomma och husen utrymda.
I
delar av den avspärrade innerstaden arbetar räddningstjänst,
militär och polis dygnet runt för att om möjligt
rädda stadens hotade hjärta. Vattnet fortsätter
under onsdagen att stiga mellan sex och tio centimeter i
timmen. Ännu är de flesta historiska byggnaderna
torra, ännu håller vallarna, även om vattnet
sprutar ur de gatubrunnar man inte hunnit täcka med
sandsäckar.
DET
ÄR EN långsam katastrof, en sakta växande
jätteolycka. Än vet ingen hur stor den till sist
ska bli, innan flodvågen till sist börjar avta.
Hela
tiden bygger militären på vallarna av plastsäckar
fyllda med sand. Ständigt patrullerar polis längs
de barriärer av aluminiumplank tätade med gummi,
som byggts längs kritiska sträckor av kajerna.
ÄNDÅ
ÖKAR hela tiden det översvämmade området.
Trafikskyltarna som sticker upp ur det bruna brusande flodvattnet
är det enda som visar att här nyss låg gator
och parker.
Det
är bara den medeltida stadskärnan med de judiska
kvarteren på den högra stranden av Moldau som
myndigheterna valt att skydda med sandsäckar och aluminiumspärrar.
Längre ned längs Moldau och på den vänstra
stranden får vattnet stiga decimeter för decimeter
på husväggarna utan att myndigheterna ens försöker
stoppa det. Både ovanför och nedanför centrala
Prag breder vattnet ut sig över landsbygd och över
förorter och byar. Allt dränks sakta i det bruna
flodvattnet.
UTANFÖR
HUS nr 7 på gatan Skorepka i centrala stadsdelen Stare
Mesto står Eva Lundak och hennes man Pavel på
onsdagsförmiddagen och staplar plastpåsar med
sand framför porten. De klistrar fast påsarna
med bred kontorstejp.
-
Klockan fyra i morse väcktes vi av sirener och högtalare.
Polisen hade bestämt att även våra kvarter
skulle evakueras, berättar Pavel Lundak. De körde
fram bussar för att hämta människorna. Men
det var nog mest äldre människor som fanns kvar
i dag. Det är ju semestertid och väldigt många
Pragbor är redan bortresta.
PAVEL
LUNDAK är husägare, det är därför
han är kvar och försöker täta sitt hus
trots evakueringsordern. Han hör till dem som kunde
köpa under privatiseringen efter 1989.
-
Jag hoppas ännu att vattnet inte stiger längre
än till gathörnet där borta, säger Pavel
Lundak. Som tur var hade han sand i en hög på
gården och påsar hämtade han från
butiken.
-
Vi försöker göra så gott vi kan för
att täta huset. Vi vet inte vad det kan hålla
emot.
Minst
en femtedel av staden är tömd på människor
och stängd nu, men jag förstår inte varför
polisen tillåter alla dessa turister att gå
här, säger Pavel Lundak.
NÄR
ÖVERSVÄMNINGEN lamslog allt normalt liv i staden
blev Prag i stället en plats för katastrofturism,
åtminstone i centrala staden. Överallt där
det ännu är tillåtet flanerar fotograferande
turister längs kanten av den pågående katastrofen
och registrerar Prags allt värre olycka.
Massuppbåd
av poliser reglar effektivt av de evakuerade kvarteren närmast
vattnet. Men turisterna strömmar mellan de också
tömda och öde husen i kvarteren närmast intill,
där Pragbor som familjen Lundak försöker
rädda vad som räddas kan och täta mot vattnet
med allt vad de har.
NU
HÅLLER man bara andan och räknar centimeter som
flodvattnet stiger.
Mycket
har redan dränkts, men ännu mer har hittills kunnat
räddas.
Kanske
var det symboliskt att en av elefanterna i Prags zoo dog
i vattenmassorna, avlivad på gränsen att drunkna.
Men att tre elefanter faktiskt kunde räddas.
|