1378 - 1419
Václav IV, kung av Böhmen från 1363, son till kejsar Karl
IV.
Wenzel 1361-1419 kung av Tyskland
|
Forts.
Ätten Luxemburg
Kort efter Karl IV:s död förlorade Prag sin ställning som
säte för den mäktigaste härskaren i den kristna världen.
Hans son Václav IV., har vanligen bedömts som en svag med
tiden allt mer alkoholberoende kung. Han kunde inte stoppa
de ständiga tyska inbördeskrigen och efter 1389 ignorerade
han nästan helt sitt tyska kungarike. Detta ledde till att
Václav på ett kurfurstemöte 1400 förklarades avsatt avsatt
som romerska rikets kejsare och den tyska tronen. Tiden
som följde präglades av husiterkrigen, som kom att följas
av stora oroligheter i hela Europa.
|
Sommaren
1380 bryter pesten ut i Böhmen
1389
massaker på Judar i Prag.
1391
Grundades Betlehemskapellet.
1393
Jan von Pomuk (Jan Nepomuzensis) drunknar i floden Moldau.
1402
Jan Hus börjar att predika i Betlehemskapellet.
1412
Hus tvistar med kyrkan
|
| 6
Juli, 1415 |
Reformatorn
Jan Hus brändes på bål i Constance, Hus
predikade emot välstånd, korruption och hierarkiska
tendenser, hans martyrdöd startade ett religiöst
- liksom nationalistisk - uppror i Böhmen.
|
|
| Juli
1419 |
Den
"första defenestrationen" ägde rum i Nya staden. ("Defenestration"
innebär att någon blir utkastad genom ett fönster och är
en Prags specialitet.) I juli 1419 stormade ett antal husiter
rådhuset på Karlsplatsen i Nya stan och kastade ut de närvarande
rådsherrarna genom fönstret ner på uppställda lansar och
hillebarder. Husiterna leddes av en f.d. munk från premonstranserklostret
i Zeliv, den husitiske predikanten Johannes från "Maria
i snökyrkan" och av den senare berömde Johannes Zizka från
Trocnov. Husitledaren Johannes (Jan) Zelivsky hade förgäves
förhandlat med de hatade anti husitiska rådsherrarna, tillsatta
av kung Václav IV, om frigivande av några fängslade husit
ledare, men dessa resultatlösa förhandlingar ändade alltså
i denna ödesdigra "defenestration". Enligt en okänd husitisk
krönikör ledde denna händelse till att "tack vare denna
gärning greps sanningens fiender av en stor fruktan".
|
|
1419 - 1420
Zikmund Lucemburský 1437 |
Den
katolske Sigismund av Luxemburg (bror till Václav
IV.,) utsågs till böhmisk kung. Till medlemmar av den delegation
som sändes från Prag till Brno och Jihlava för att förhandla
om villkoren för hans trontillträde, utnämndes också borgare
från Nya stan. Under sin korta regeringstid fastslog Sigismund
Nya stans privilegier och medgav även nya.
|
|
| 1420 |
den
1 november 1420 började husit krigen och Kung Sigismunds
av Luxemburgs trupper, som skulle försvara Vyšehrad gav
denna dag upp borgen åt den husitiska hären, efter att ha
utsatts för en tids belägring. Kung Sigismund, romersk och
ungersk konung, accepterades inte av husiterna på den tjeckiska
tronen, och hans trupper blev här helt tillintetgjorda av
Prags husitiska armé under den militäre ledaren Jan
Zizka och i förbund med husiterna från Tábor, Zatec, Louny,
Slaný och en grupp adelsmän. Slaget utkämpades på fälten
vid Pankrác inför ögonen på invånarna på Vyšehrad, vilka
Sigismund ville rädda från belägringen. Vyšehrads soldater
hade givit husiterna sitt ord på att inte ingripa i striderna
och höll på riddarvis sitt löfte. Efter slaget blev befästningsmurarna
på den sidan som vetter åt staden delvis nerrivna och det
övergivna borgområdet införlivades med Nya stan.
|
1420
- 1436
Interregnum |
| 1421 |
I
början av husiterrevolutionen behärskades Pragborgen av
kung Sigismund, ungersk och romersk kung, och hans starka
trupper. Husiterna vägrade erkänna honom som Böhmens kung.
Pragborna, som då leddes av husiterna, med nattvardskalken
som symbol, upplevde under denna tid kung Sigismund och
hans utländska legosoldater som ett ständigt hot. På våren
1421 belägrade därför husiterna borgen. Därvid förstördes
stora delar av stadsdelen Hradcany och vinodlingarna nedanför
borgområdet. När Sigismunds trupper kapitulerar tog husiterna
över borgområdet.
|
1420
- 1436
Interregnum |
| 30
Maj 1434 |
I
slaget vid Lipany, vilken Husiterna förlorade innebar
det slutet för dessa.
|
1420
- 1436
Interregnum |
1436 - 1437 Zikmund
(andra gången) |
|
|
| |
Ätten
Habsburg
|
|
| 1437-1439
Albrecht Habsburský |
|
|
| 1440-1457
Ladislav Pohrobek (Posthumus) |
|
|
| |
Olika
ätter
|
|
1458 - 1471
Jiři z Poděbrad |
Under
perioden efter Sigismund, då Böhmen var utan kung (interregnum),
intog Jiri av Podebrady staden. Med sitt folk trängde han
in via det svagt försvarade Vyšehrad och genom stadsmuren
i Botic bäckens dalgång in i Nya stan. Som riksföreståndare
över landet och senare som böhmisk kung, stödde han sig
på Prags städer och särskilt invånarna i Nya stan gav honom
sitt fulla stöd. Jiri av Podebrady kallades för “Husit
Kungen” Jiri av Podebrady blev en rattfärdig kung för både
katolikerna och "bägaranhängarna", dvs. de husitiska protestanterna.
Denne kung hade en stor idé genom att skapa en allians
med Europeiska kungar skulle man skydda sig mot Turkiska
anfall.
1464
DEN FÖRSTA "FREDSKODEXEN" I MÄNSKLIG-
HETENS HISTORIA....
På initiativ av den böhmiske kungen Jirí
från Podebrady (Georg från Podiebrad) framfördes
till den franske kungen ett tjeckiskt budskap innehållande
en officiell vädjan och de i människans historia
första detaljerade förslagen om fredlig samexistens
och vänskapligt samarbete mellan de europiska länderna.
Budskapet baserades på samma principer och idéer
som vår tids FN-stadga och Slutdokumentet från
Helsingfors 1975 om säkerhet och fredligt samarbete
i Europa.
|
|
| |
Matyáš
Korvín titulerades kung av Böhmen men kontrollerade inte det
egentliga Böhmen utan de till böhmiska kronan tillhörande
länderna Mähren och Schlesien. |
1469-1490
Matyáš Korvín |
|
1471 - 1516 Vladislav II Jagellonský |
Jiři
z Poděbrad avlöstes på tronen av Jagellonerna, den
polska dynastien. Under Jagellonernas tid pryddes staden
och borgen med talrika sengotiska konstverk och arkitektoniska
mästerverk. Men staden förlorade sin betydelse som residensstad,
eftersom kung Vladislav Jagello flyttade kungasätet till
Budapest. För att bli vald till kung även i Ungern hade
Vladislav lovat att göra Budapest till huvudstad, vilket
också skedde efter hans kröning.
|
|
