Habsburgska eran
( 1526 - 1867 )

 

1515	Kejsare Maximilian avtalar i Wien ett dubbeläktenskap mellan sina barnbarn Maria och Ferdinand och den böhmisk - ungerske kungen Vladislavs barn Ludvig och Anna. Detta blir grunden för huset Habsburgs krav på Böhmen och Ungern
1516-26 Ludvík Jagellonský	Ludvig Jagiello kung över Ungern - Böhmen. En Turkisk storoffensiv sätts in mot Ungern. Kung Ludvig Jagiello omkom tragiskt i ett träsk när han flydde efter slaget vid Mohac i Ungern, där de tjeckiska trupperna förlorat mot turkarna. Turkarna besätter Budapest.
1521	Karl V överlåter habsburgarnas österrikiska arvländer till sin bror Ferdinand, som gifter sig med den böhmisk - ungerske kungens syster Anna.
1526-1564 Ferdinand I	Så nu stod Böhmen inför valet av ny kung. Ludvigs svåger, den österrikiske ärkehertig Ferdinand, bror till kejsare Karl V, segrade i detta val. Det är högst förvånande att representanter för en självständig, icke-katolsk stat valde en kung som var övertygad katolik och företrädare för en starkt centraliserad stat att härska över den tjeckiska staten. Visserligen skrev Ferdinand under ett vallöfte där han lovade respektera landets lagar och traditioner, men eftersom han föresatt sig att bygga upp en stark Habsburg-monarki i Centraleuropa, hade han troligen aldrig för avsikt att hålla dessa löften. Ferdinand regerade till mitten av 1560-talet och under denna tid pågick både maktcentralisering och försök till återkatolisering i Böhmen, vilket naturligtvis inte var särskilt populärt. Ferdinand efterträdde sin bror som kejsare, och till hans godare sidor hörde hans omsorg om Pragborgen under hela regeringstiden.
1528	Ferdinand besegrar sin konkurrent Johan Zapolya, men denne ber sultan Soliman om hjälp
1529	Johan Zapolyas vädjan om hjälp sätter i gång ett nytt turkiskt storanfall. Turkarna översvämmar hela Ungern, och i mitten av september står sultan Soliman med sin här utanför Wiens murar. Efter en månad blir han tvungen att avbryta belägringen av brist på tungt artilleri, men kristenheten har för all framtid fått skräck för turkarna.
1531	Turkarna anfaller åter Ungern, men hotet från Persien hindrar sultan Soliman från att sätta i gång en större offensiv. En stor komet (Haleys komet) dyker upp på himlen och väcker rädsla i många länder.
1532	Karl V marscherar med en tysk här på 80 000 man mot turkarna i Ungern, men sultan Soliman undviker en avgörande strid
1533	Ferdinand slutar fred med Soliman II och Johan Zapolya blir turkisk vasallkung i östra Ungern. Båda skall betala skatt till sultanen.
1538	Johan Zapolya lovar Ferdinand att han skall få ärva Sibenbürgen efter Johans död.
1540	Efter Johan Zapolyas död slutar den sibenbürgska adeln upp kring hans och den polska prinsessan Isabellas son, Johan Sigismund, och vägrar godta tronkraven från Ferdinand. De vädjar till den turkiska sultanen om hjälp.
1541	Turkarna rycker åter fram i Ungern och besätter Budapest. Den turkiske storvisiren deklarerar inför Ferdinand sändebud att Ungern är en turkisk provins.
1547	Sedan Habsburgarna bestigit den böhmiska tronen började den nye härskaren Ferdinand I systematiskt inskränka Prags politiska makt. År 1534 inrättade han en ny stadsstyrelse, som var gemensam för Gamla och Nya stan. Denna politik väckte mycket missnöje hos borgerskapet och ställde dem i allt starkare motsättning till regenten. Konflikten ställdes på sin spets år 1547, när Gamla stan och andra kungliga städer tillsammans med majoriteten av den böhmiska adeln, vägrade stödja kung Ferdinand I med sina trupper. Kungen förde då krig, tillsammans med sin bror kejsare Karl V, mot det protestantiska Schmalkaldiska förbundet. Pragbornas protest genomfördes dock inte konsekvent och slutade med en katastrof, som saknade motstycke i stadens historia. Gamla stans kansler Sixtus från Ottersdorf, som sedermera nedtecknade dessa händelser, hotades av avrättning. Denna blodiga hämnd på Pragborna tog Ferdinand under den s. k. "blodiga stämman" vid Bartolomeus-mässan i augusti. Ett stort antal borgare fängslades, en del landsförvisades och andra fick sina förmögenheter konfiskerade. De kungliga städernas förvaltningar blev underställda kungliga fogdar och i Gamla och Nya stan blev även den militära ledningen underställd kungen. Prags framstående ställning, uppbyggd under en lång tidrymd, bröts ner över en enda natt som följd av det misslyckade upproret. Stadens politiska betydelse och dess tongivande roll bland Europas städer fick ett plötsligt slut. Samma år sluter Ferdinand I fred med turkarna. Sultanen behåller större delen av Ungern och Ferdinand tvingas betala skatt för den lilla del han får överta.
1564 - 1576	Den mycket begåvade och humane Maximilian II går ännu längre än sin far Ferdinand I i religiös tolerans och försöker överbrygga motsättningarna. Själv lutar han åt protestantismen som under hans regering når sin största utbredning.
1566	Turkarna går åter till offensiv i Ungern, men fälttåget avblåses sedan sultan Soliman II dött under belägringen av Szeged.
1568	Karl V nedlägger officiellt kejsarkronan och kurfurstekollegiet väljer hans bror Ferdinand I (1558-64). Den nye kejsaren är redan romersk kung, ärkehertig av Österrike och kung av Böhmen och Ungern. Kejsare Maximilian sluter vapenstillestånd med turkarna utan vinster eller förluster på någondera sidan.
1576 - 1611 Rudolf II	Under Kejsaren Rudolf II:s regeringstid, intog Prag åter sin position bland Europas främsta städer, och blev åter kejserlig residensstad. Han skapade stora konstsamlingar och inbjöd konstnärer och lärda, särskilt astrologer och astronomer men även alkemister och det blev ett centrum för konsthandel, som var en av kejsarens stora passioner. Dussintals av tjänstemän var sysselsatta med hans samlingar av konstverk, antikviteter och naturalier. Han var en storslagen mecenat för konst och vetenskap och levde därför omgiven av vetenskapsmän och konstnärer. Men för den Katolska kyrkan blev det en katastrof p.g.a. hans religiösa tolerans.
1593	Rudolf II av Habsburg råkar åter i krig med turkarna. Sultanens siebenbürgske vasallfurste, Sigismund Batory, ställer sig på kejsarens sida.
1598	Furst Sigismund Batory överlämnar Siebenbürgen till kejsaren i utbyte mot två schlesiska furstendömen. Johannes Keplers "Mysterium cosmographicum" publiceras. Tycho Brahe utger ett verk om stjärnobservationer och instrument.
1599	När Tycho Brahe flydde från Ven, begav han sig till Prag, där han blev vänligt mottagen av kejsare Rudolf II. Kejsaren erbjöd honom anställning vid hovet och gav honom lov att inrätta ett nytt observatorium på slottet Benatky nordost om staden. Tycho Brahes vistelse i Prag fick stor betydelse för astronomins utveckling, eftersom Tycho Brahe där sammanträffade med Johannes Kepler, som kom att bli hans vetenskaplige arvtagare. Kepler byggde nämligen en del av sina senare forskningar om planeternas rörelser på Tycho Brahes observationer. Men hans uppehåll i Prag blev dock kort, bara två år.1601 avled Tycho Brahe i Prag officiellt av uremi men inofficiellt av en anledning som passar bättre till den mytomspunna tid han levde i. Dödsfallet lär ha inträffat när han deltog i en utdragen festmåltid hos kejsaren. Regeln var där att ingen fick lämna bordet medan Rudolf II åt. För den törstige Tycho Brahe innebar det slutet..
1601	Astronomen Johannes Kepler blir anställd som hovastrolog hos kejsare Rudolf II i Prag
1604	Då kejsare Rudolf II vill likvidera den protestantiska kyrkan i Ungern uppreser sig adeln och ber turkarna om hjälp. Upprorsmännen väljer Stefan Bocskay till furste av Siebenbürgen.
1606	Rudolf II:s bror Matthias sluter fred med turkarna på kejsarens vägnar. Kejsaren betalar ett krigsskadestånd, men samtidigt går sultanen med på att avstå från den tribut som Ferdinand I lovade erlägga. Siebenbürgen blir en suverän stat. Freden är anmärkningsvärd såtillvida som det är första gången sultanen nedlåter sig till att skriva under en uppgörelse med kejsaren som en jämbördig furste. Detta är symboliskt för Osmanrikets sjunkande stjärna - turkarna utgör inte längre någon fara för Europa. Efter freden med turkarna tvingar Matthias sin bror Rudolf II att utnämna honom till ståthållare i Ungern, Mähren och Österrike. Han försonar sig med den ungerska adeln, som får behålla sina gamla politiska och religiösa rättigheter. Kejsaren stänger in sig på det kungliga slottet i Prag tillsammans med sina astrologer och alkemister (guldmakare). Han blir allt mera dyster till sinnes.
1608	Efter nya oroligheter blir kejsare Rudolf tvungen att erkänna sin bror Matthias som suverän härskare i Ungern, Österrike och Mähren samt tronföljare i Böhmen.
1609	Under påtryckningar från ständerna och av rädsla för sin bror Matthias växande makt utfärdar kejsare Rudolf det s.k. majestäts brevet, som ger protestanterna full religions frihet i Böhmen. Bönderna på de kungliga godsen får tillåtelse att bygga kyrkor och hålla protestantiska gudstjänster.
1611-1619 Matyáš II	Kejsare Rudolf II råkar i öppen konflikt med sin bror Matthias. Kejsaren är den svagare och blir tvungen att överlåta makten i Böhmen till Matthias. Själv behåller han bara kejsartiteln och slottet i Prag.
1612	Rudolf II, var svag och kraftlös efter lång tids sjukdom, och tvingades snart ge upp den politiska kampen mot sin yngre bror Matthias. Kort tid därefter, 1612, dog Rudolf II.
1614	byggs den mäktiga Matthias porten på borgen, det byggnadsverk som, skapat av arkitekten Vincenzo Scamozzi, inledde den nya byggnadsstilen i Prag: barocken.
1617	Kejsar Mathias tillsätter ett rent katolskt ståthållarråd i Böhmen.
1618 - 1648 Trettio åriga kriget	När det kejserliga ståthållarrådet i Prag öppet åsidosätter majestätsbrevet av 1609 tränger en upphetsad folkmassa med greve Matthas Thurn i spetsen in i kungaborgen Hradcany och kastar den 23 maj, två kejserliga ultrakatolska rådsherrar, Jaroslav Borita von Martinic och Vilém Slavata von Chlum, ut från ett fönster i tredje våningen i Ludvigsflygeln, ner i vallgraven nedanför borgen (defenesteringen i Prag). Våldsdådet blir signal till revolution i Böhmen - och storkrig i Europa. Det tjeckiska folkets stora massa står samlad bakom upproret som breder ut sig till Mähren, Lausitz och Schlesien. En provisorisk regering tillsätts och trupperna ställs under greve Thurns befäl. Från utlandet får tjeckerna föga hjälp. Den protestantiska unionen nöjer sig med att uttala sin sympati. Bara hertigen av Savojen skickar en liten truppstyrka under Ernst von Mansfeld, som tillsammans med greve Thurn driver tillbaka de kejserliga styrkorna.
1619 Ferdinand II Štýrský Trettio åriga kriget	Hertig Maximilian av Bayern och den katolska ligan ställer sig på kejsarens sida mot upprorsmakarna. Ligans armé står under befäl av en av tidens mest framstående generaler, nederländaren Johan Tserclaes Tilly, som lärt sig krigskonsten hos Alessandro Farnese. (Katolska ligan var ett militärt och politiskt förbund mellan katolska furstar och prelater i det tysk-romerska riket 1609-1635. Ligan bildades i München den 10 juli 1609 på initiativ av hertig Maximilian I av Bayern. Tanken med Ligan var att den skulle fungera som motvikt till den Evangeliska unionen, som hade bildats 1608, och därmed upprätthålla katolicismen i Tyskland. Förutom Ligans huvudman, Maximilian I av Bayern, var de ursprungliga medlemmarna biskoparna av Würzburg, Konstanz, Augsburg, Passau och Regensburg samt ett par andra prelater. Efter hand kom den att överhuvud omfatta de katolska ständerna i de bayerska och schwabiska kretsarna, liksom de tre andliga kurfurstarna. År 1613 upptogs även kejsaren i förbundet. I början av trettioåriga kriget understödde ligan framgångsrikt kejsaren med en egen här under ledning av Johann Tserclaes Tilly, och segrade i slaget vid Vita berget 1620 och slaget vid Lutter am Barenberge 1626, men i slaget vid Breitenfeld 1631 besegrades den av Gustav II Adolf och upplöstes. Formellt upphörde den dock att existera först efter freden i Prag 1635.) De upproriska ständerna inkallade den dåvarande ledaren för det tyska protestantiska förbundet, Fredrik av Pfalz, för att bli kung i Böhmen. Han kom till Prag den 31 oktober 1619 med sin hustru Elisabeth, dotter till den engelske kungen James I. Fredrik kröntes till kung i Sankt Vituskatedralen men hans kungaperiod blev inte långvarig. Han regerade endast en vinter och kallas därför också "Vinterkungen". I detta skedde förenar sig den lutherske kurfursten Johan Georg av Sachsen med katolikerna mot Fredrik, den kalvinistiske kurfursten av Pfalz. Kejsare Matthias dör och kurfurstarna väljer hans ultrakatolske kusin ärkehertig Ferdinand av Steiermark till kejsare. Ferdinand II (1619-1637) är en godmodig men viljesvag natur och starkt beroende av sina jesuitiska rådgivare.
1619 - 1620 Fridrich Falcký (av Pfalz) Tillhör Ätten Wittelsbach Trettio åriga kriget	Den katolska ligans här marscherar genom Österrike in i Böhmen. Pfalzkurfursens general Christian av Anholt förmår inte bjuda Tilly allvarligt motstånd och slaget vid Vita berget, (Bílá hora utanför Prag), den 8 november 1620 slutade snöpligt de böhmiska ständernas uppror mot den Habsburgska kejsarmakten. De protestantiska trupperna var dåligt utrustade och bestod delvis av underbetalda legosoldater. Upproren i Lausitz och Schlesien slås ned av den lutherske kurfursten av Sachsen. Kejserliga trupper återställer lugnet i Ungern. Hertig Maximilian av Bajern vill fortsätta kriget med Pfalz i hopp om att vinna den pfalziska kurfurstevärdigheten. General Spinola ockuperar Rhenpfalz med spanska styrkor från Nederländerna. kurfursten Fredrik har endast med tvekan givit efter för sin maktlystna engelska gemål och tagit emot Böhmens krona. Han måste nu söka sin tillflykt i de fria Nederländerna. Parlamentet i England begär ingripande i kriget till förmån för kungens svärson, men avvisas av den ännu spanskvänlige Jakob I med motiveringen att utrikespolitiken ligger helt inom det kungliga maktområdet.	Slaget vid Vita berget Datum för slaget: 8 november 1620 Plats för slaget: Vita berget, 5 km väster om Prag. Stridande: Böhmen 15 000 man, med Befälhavaren Kristian I av Anhalt-Bernburg. Motståndare var den katolska ligan med befälhavaren Johann Tserclaes Tilly som anförde 25 000 man till en avgörande seger.
1620-1637 Ferdinand II (andra gången) 1621 Trettio åriga kriget	Den 21 juni 1621 avrättades på torget i Gamla stan 27 borgare som startade revolten, de halshöggs. Alla, som inte lyckats rädda sig genom att i tid konvertera eller hade inflytelserika katolska förespråkare. Många protestanter flydde ur landet eller tvingades med våld lämna sitt hemland och sina ägodelar. All jord som tillhör deltagarna i upproret blir konfiskerad. 60% av Böhmens jord berörs, vilket betyder ruin för den tjeckiska adeln. 150 000 adelsmän lämnar landet. Den kejserliga statskassan får dock inte mycket ut av konfiskationerna - pengar stannar i fickorna på spekulanter och trolösa officerare. bland dem som tjänar förmögenheter på detta är trettioåriga krigets berömda general Albrecht von Waldstein, som på detta sätt blir Böhmens störste jordägare. Jesuiterna får hand om universitetet i Prag. Segerherrar var kejsare Ferdinand II och "den katolska ligan", som inledde en våldsam återkatolisering och förtryckte landet administrativt och militärt. De segerrika Habsburgarna degraderade kungariket Böhmen till en osjälvständig provins i sitt rike. Kort före slutet på trettioåriga kriget blev Borgen och Malá Strana (Lillsidan) plundrade av de svenska trupperna under general Königsmark. Rudolf II:s samlingar, rika skatter och värdefulla föremål bortrövades eller förstördes. Befolkningen hade då redan tidigare under det långa kriget plågats av andra svenskar, sachsiska trupper och även av de egna kejserliga arméerna. Men redan under Ferdinand III, t. o. m. innan trettioåriga kriget var slut, hade man påbörjat byggandet av ett nytt palats på borgområdet under ledning av Giuseppe Mattei.
1628 Trettio åriga kriget	År 1628 kom en lag som tvingade alla ickekatoliker att lämna Prag, så kvar i staden fanns sedan bara katoliker och konvertiter, som svikit sin religiösa övertygelse för hoppet om ett bättre liv.
1637-1657 Ferdinand III
1647 Trettio åriga kriget	Marskalk Turenne och general Wrangel förenar sina styrkor vid Frankfurt am Main och börjar en samlad storoffensiv mot Bayern som nu för första gången blir krigsskådeplats på allvar. Kurfurst Maximilian lyckas emellertid utverka vapenstillestånd i Ulm. Knappt har de flesta av de allierade trupperna utrymt Bayern förrän kurfursten åter sluter upp på den kejserliga sidan och säger upp stilleståndet.
1648 Trettio åriga kriget	Sedan vapenvilan brutits, faller de svenska och franska regementena åter in i Bayern, vinner en seger vid Zusmarshausen och ockuperar större delen av landet. De allierade är överlägsna på alla fronter. Prinsen av Condé tillfogar spanjorerna ett blodigt nederlag vid Lens i Artois och general Köningsmark rycker in i Böhmen med en svensk här. Emigranterna, som hade tvingats att lämna staden 1628 och som började återvände till Prag i samband med sachsarnas anfall på staden, inte alls väl mottagna. Den förändrade inställningen hos folket och den nya lojaliteten gentemot Habsburgarna visade sig tydligt när svenskarna belägrade staden. Då försvarade invånarna i Gamla och Nya stan tillsammans med en liten kejserlig garnison praktiskt taget utan kanoner Prags svårt skadade stadsmurar. Detta tappra motstånd uppskattades visserligen vid hovet i Wien, men ifråga om Prags politiska ställning ändrades ingenting - den förblev fortsatt svag. Svenskarna hade lyckats erövra halva Prag, när kyrkklockorna i Münster den 24 oktober ringer ut budskapet om freden över Europa. Statsmännen har satt sina namn under fredstraktaten. Trettioåriga kriget är slut. Westfaliska freden är historiens första stora internationella överenskommelse Den ger den definitiva dödsstöten åt de kejserliga centraliseringsplanerna och slår fast att katolicismen och protestantismen i framtiden måste existera sida vid sida i Tyskland. Vidare bekräftar den att Sverige har blivit en stormakt och att Frankrike är Europas ledande stat. I Böhmen mottas freden med besvikelse - segerherrarna har alldeles glömt bort tjeckerna.
Trettio åriga kriget	För de flesta innebar trettioåriga krigets vidrigheter bara olycka, men det fanns några som drog fördel av situationen. Den som bäst av alla utnyttjade läget var den kejserliga generalen Albrecht Václav Eusebius von Waldstein, hertig av Friedland. För honom lönade sig inte bara ett fördelaktigt gifte och omvändelse till katolicismen utan också att han vid rätt tidpunkt gick över till den Habsburgska sidan och svek sina tidigare vapenbroder. Han utnyttjade situationen och sin ställning till maximum: han deltog hänsynslöst i konfiskationen av förlorarnas egendomar efter slaget vid Bilá hora, han ägnade sig åt högst tvivelaktiga spekulationer inom ramen för det bankkonsortium, vars ordförande han var. Han uppträdde som en suverän storman och som oersättlig härförare över den kejserliga armén. Han var otvivelaktigt en bra fältherre, men framför allt gjorde hans affärstalanger det möjligt för honom att med egna medel utrusta och hålla en hel armé. Hertigen av Friedland, som Waldstein kallade sig, samlade en oerhörd förmögenhet. På grund av denna förmögenhet, makten och inflytandet stod han i spetsen för landet, egentligen t. o. m. över kejsaren, som ofta sågs bara som Waldsteins "krönte tjänare". Särskilt när det gällde "hertigens" kostsamma krigsföretag.
1657-1705 Leopold I
1705-1711 Josef I
1711-1740 Karel II
1740 - 1780 Marie Terezie	Österrikiska tronföljdskriget I oktober dör kejsar Karl VI, och trots att de flesta länderna i Europa lovat respektera hans dotter Maria Teresia som tronföljare, utlöser tronskiftet ett nytt storkrig.
1741-1742 Karel III av ätten Wittelsbach
1780 - 1790	Regenten efter Maria Teresia blev sonen Josef II, han hade med sig mycket radikala förändringar till den sociala strukturen i de Habsburgska länderna.
1781	Påbud av Tolerans publicerades, den tillät en stor grad av frihet i trosfrågor, för första gången på över 150 år.
1790-1792 Leopold II 1791	Den första industriella utställningen i Europa genomfördes i Prags Klementinum
1792-1835 František	1799 Bildades Konstakademin i Prag
1818	Grundandet av Patriotiska (idag National) Museum i Prag
1825 - 1832	den första långväga hästjärnväg i Europa byggdes mellan Ceske Budejovice och Liny
1835-1848 Ferdinand V	Utvecklingen i Österrike - Ungern dikteras av den habsburgska monarkins nationella sammansättning. Wienarnas uppror för demokratiska reformer förvandlar Böhmen, Ungern och Italien till krav på självstyre för kejsardömets icke - tyska nationalister. Italien. Det första offret för revolutionsvågen i Europa blir bourbonernas envälde i kungariket Bägge Sicilierna. Upproret bryter ut i Palermo den 12 januari och efter bara några dagar har sicilianarna fördrivit alla kungliga trupper från ön. Den 27 januari bryter det löst i själva Neapel. Då generalerna inte vågar lita på sina soldater och påven vägrar att låta en österrikisk hjälpkår marschera genom Kyrkostaten blir Ferdinand II tvungen att ge efter och utfärda en konstitutionell författning. Exemplet följs raskt av Toscana (17 feb.), Sardinien (4 mars) och Kyrkostaten (14 mars, dock med vissa förbehåll; vetorätt för påven och kardinalkollegiet). Wien. Den andra explosionen inträffar när militären den 13 mars öppnar eld mot demonstranter i Wien. Barrikader skjuter upp, borgargarden och beväpnade studentgrupper ("akademiska legionen") tar makten i staden. Regeringen ger efter. Metternich avgår, tvingad av ärkehertig Johan, och reser till England. Italien. Marsrevolutionen i Wien blir gnistan som sätter Italien i brand. Milano reser sig den 18 mars och efter fem dagar av ursinniga gatustrider utrymmer de österrikiska trupperna staden. Samma dag ger Karl Albert av Sardinien efter för nationalisternas påtryckningar och förklarar Österrike krig. I Venedig utropas "San Marcos republik". De revolutionära tar makten i Parma, Modena och större delen av Lombardiet. Folkresningarna blir till ett frihetskrig under den nya grön - vit - röda trikoloren. Från hela Italien, t.o.m. från Kyrkostaten och Bägge Sicilierna, skickar man förstärkningar till den sardinska hären. Entusiasmen är stor men disciplinen liten och några små segrar är utan betydelse. Prag. Wien - regeringen lovar den 8 april tjeckerna självstyre och en fri författning. Den 11 april vägrar tjeckerna att skicka böhmiska representanter till nationalförsamlingen i Frankfurt med motiveringen att de är "icke - tyskar". Wien. Samtidigt avskaffas censuren genom ett kejserligt dekret den 15 mars och en fri författning utlovas. Denna proklameras den 25 april, men nya våldsamma oroligheter den 15 maj tvingar regeringen att lova ytterligare demokratisering, och två dagar senare flyr kejsar Ferdinand från sin huvudstad till Innsbruck. Wiens förvaltning övertas den 26 maj av ett revolutionärt säkerhetsråd. Italien. Redan den 29 april drar sig påven tillbaka efter protester från Österrike och den 15 maj gör Ferdinand II:s schweiziska legosoldater skoningslöst slut på liberalernas makt i Neapel. Därefter kallas de neapolitanska soldaterna hem från krigsskådeplatsen i Norditalien. Prag. En panslavisk kongress församlas den 2 - 12 juni i Prag med historikern Franz Palácky som ordförande. Delegaterna, nästan enbart tjecker, är positiva till den habsburgska monarkins fortbestånd som ett förbund mellan likaberättigade folk, men de avvisar varje tanke på att inkorporera Österrike i en tysk enhetsstat. Emellertid blir det oroligheter även i Prag och hustrun till stadens kommendant, furst Windischgrätz, dödas av en förlupen kula. Fursten svarar med att låta sitt artilleri bombardera Prag den 17 juni. Därefter gör han slut på den revolutionära förvirringen genom en brutal militärdiktatur. Wien. I Wien sammanträder en konstituerande riksdag den 22 juli och Ferdinand I återvänder. Italien. Den 25 juli blir italienarna slagna vid Custozza av den 81 - årige fältmarskalken Radetzky, och den 6 augusti besätter österrikarna åter Milano. Kungen av Sardinien slutar vapenvila den 9 augusti och utrymmer hela Lombardiet. Wien. Men den 6 oktober bryter det löst för tredje gången efter rykten om att regeringen tänker sätta in soldater mot ungrarna. Barrikaderna bemannas och vapenarsenalen plundras. En upphetsad folkmassa lynchar krigsministern Latour. Kejsarfamiljen flyr åter. Men nu tar myndigheterna i med hårdhandskarna. Wien bombarderas och efter en veckas våldsamma gatustrider intar de kejserliga trupperna staden under befäl av furst Windischgrätz, adelns mest högmodige man ("människan börjar med baronen"). Dessförinnan har riksdagen flyttats till Kremsier i Mähren, där den kort efteråt upplöses. De tillfångatagna ledarna för radikalerna blir avrättade, bland dem Robert Blum, en av Österrikes delegater vid nationalförsamlingen i Frankfurt. Furst Felix Schwarzenberg blir regeringschef och tvingar den andligt förslöade kejsar Ferdinand att abdikera till förmån för sin 18-årige brorson Frans Josef I (1848 - 1916), som - enligt Schwarzenberg - inte behöver känna sig bunden av sin farbrors konstitutionella löften. Reaktionens seger är fullständig. Italien. I Rom blir påvens förste minister, Pelegrino Rossi, mördad den 15 november och för att avvärja ett uppror tillsätter Pius IX dagen därpå en demokratisk regering under Carlo Muzzarelli. Men den 25 november flyr påven till Gaeta och ställer sig under neapolitanskt beskydd. Några dagar senare får han sällskap av storhertig Leopold av Toscana som råkat i strid med sitt nya liberala parlament.
1848 - 1916 František Josef	1867 Bildandet av den så kallade dubbelmonarkin Österrike - Ungern (två självständiga stater förenade under en regent)